Kapitel. 1

99 4 6
                                    

~Vanessas pov~

Jag gick fram mot huset som jag växt upp i. Allt såg ut precis som när jag lämnade det här stället för flera år sedan. När jag hade ätit bestämde jag mig att gå en runda i det närliggande området så jag satte in lurarna och började gå. Efter ca 10 minuter kom jag fram till ett hus som jag kände igen. Jag tittade på brevlådan där det stod "Fam. Sandman". Vänta... Felix heter väl det? Innan jag han tänka längre öppnades dörren och ut kom en tjej med långt vågigt ombré färgat hår som såg ut att vara i min ålder.

- E-Ellinor? sa jag försiktigt.

- Ja? Vem är du? svarade hon kaxigt.

- Det är jag. Vanessa. Vanessa Andersson. Vi lekte jämt som barn.

- Nessa? sa hon och tittade på mig med stora ögon. Jag nickade sen skrek båda två och slängde oss i varandras armar.

- Jag har saknat dig så!

- Fx. hörde jag Ellinor viska sen tog hon tag i min hand och drog in mig i huset. Vänta här. sa hon och sprang upp för trappan. En stund senare hörde jag henne komma ner för trappan igen. Efter Ellinor kom en kille med blont rufsigt hår och gråblå ögon.

~Felix pov~

Jag satt på mitt rum när Ellinor plötsligt kom instormandes i mitt rum.

- Fan El! Du vet att du inte får vara här!

- Äsch håll käft. Du har besök. sa hon. Jag suckade högt och gick sen ner. När jag kom ner såg jag en ganska söt tjej med långt blont hår.

- Um... Hej. sa jag.

- Felix är det du? sa tjejen och tittade på mig med stora ögon.

Sommaren vi aldrig fickWo Geschichten leben. Entdecke jetzt