Kapitel 1

88 2 0
                                    

Jag försökte kravla mig upp ur sängen och mot spegeln.

Min mascara hade runnit av alla tårar.

Jag letade i byron och tog på mig ett par mjukis byxor och en t-shirt.

Det regnade ute men jag var ändå tvungen att gå ut och få lite frisk luft.

Mina föräldrar skulle skiljas och när jag fick reda på det så forsade mina tårar ner och jag sprang upp på mitt rum och slängde mig i sängen.

Men nu så behövde jag frisk luft och jag sket ifall det regnade eller inte.

Jag sprang ner för alla trappor och slängde på mig skorna snabbt innan någon hann säga något.

Jag stoppade mobilen i fickan och sprang ut ur dörren.

Jag sprang så snabbt och långt jag kunde ifrån huset.

När jag kommit bort en lång bit från mitt hus där jag snart inte skulle bo kvar började jag gå med sakta steg.

Jag var både arg, besviken och ledsen.

Hur kunde dom?

Jag kände hur en efter den andra tåren föll ner för min kind, men jag torkade bort dom lika snabbt.

Jag kom på att jag hade 12 kronor så jag gick till närmsta butik.

Jag slängde upp ett paket tuggummi och rotade fram mina 12 kronor.

När jag kommit ut ur butiken öppnade jag tuggummi paketet och stoppade in ett tuggummi i munnen.

Jag var tvungen att gå hem och packa nu så jag började gå hemåt med små steg.

Min mobil började darra i fickan.

Hoppas det bara inte var mamma som ringde nu.

Jag tog upp min mobil och kollade på displayen.

Det var Fanny min bästa vän, och enda.

"Matilda, du får inte flytta. Du får inte!"

"Jag måste, men jag vill inte..." Sa jag och sparkade lite med foten i marken.

"Du det är en sak jag måste säga innan du åker iväg från mig."

"Vad?" Sa jag och mina ögon spärrades upp och min röst lät darrig.

"Jag har varit tillsammans med ditt ex typ hela sommarlovet och höstlovet. Väldigt många har vetat om det men... Men..."

"Men vaddå?" Sa jag och min röst lät bara ledsnare och ledsnare.

"Du är ingen man kan lita på..."

Det sista hon sa sårade mig rakt genom hjärtat.

Jag stängde av samtalet direkt, och sprang allt vad jag kunde hemåt.

När jag kommit till dörren smällde jag upp den och sprang upp på mitt rum.

Jag packade ner allting jag skulle ha med mig och fixade så många flyttlådor som möjligt.

Jag var klar innan det ens hann bli mörkt.

Mamma kom upp till mig och satte sig på sängkanten.

"Hur är det nu med flytten och allt då?" Frågade hon och smekte mig lite i håret.

"Vi flyttar imorgon på morgonen va?" Sa jag och försökte le en aning.

"Ja, det verkar som vi har allt klart"

Mamma jag gick ut ur rummet och jag somnade nästan lika snabbt.

Sanningen med digWhere stories live. Discover now