The Love Club

Mitt intro

Jag har ingen aning om var jag är. Allt jag vet är att det är mörkt och att det är svårt att andas under den här sak som ligger över mitt huvud.

Jag känner att någon klappar mitt huvud, långsamt .. Bekvämt och kallt.

De tar bort halsduken runt mitt huvud och jag kan knappt se, mina ögon tar sig tid att justera. Omkring 12 personer i röda, silkeslena, långa huvar som står i en cirkel runt mig.

"Ella Samara Winston, du har blivit accepterad i Kärleksklubben" säger kvinnan framför mig och börjar gå mot mig. Det är som att jag kan röra hennes aura, kall men ändå glad.

När hon är framför mig drar hon av sin huva och jag ser Caroline med sitt långa, mörka hår & rödmålade läppar.

Hon ler mot mig och jag märker att hennes vita tänder tittar fram i hennes mörka mun.

"Välkommen"

Alla drar av sig huverna och majoriteten är de vackra och smarta tjejerna och några killar från fotbollslaget.

De går alla över till mig.

"Välkommen Ella till kärleksklubben" Caroline säger och alla upprepar henne.

Det är en av de sista sakerna jag minns.

Mitt huvud gör ont. Jag är tillbaka i mitt rum, det vita rummet och solen gör att det känns som att mina ögon brinner och mitt huvud gör ont ännu mer.

Jag försöker långsamt att stå upp för att nå mitt vatten, men i min hastiga vändning så slår jag ner vattenglaset och det går sönder på marken, det får mig att hoppa till.

När jag ställer mig upp och kontrollerar klockan inser jag att skolan börjar om 10 minuter, så glaset får kvar ligga på marken. Jag slänger snabbt på mig några kläder, borstar mitt hår och tänker inte på gårdagens smink fortfarande inkletat på mitt ansikte. Jag går ner och min familj har redan åkt, så jag går ut och låser dörren och går till min scooter och inser att min skitbror redan har tagit den. Så jag har inget val utan att gå till skolan.

När jag går in i skolgården är alla ögon på mig, något jag inte är van vid. Medans "fansen" är huvudsakligen glada eller upphetsade kan jag enkelt fånga de ogillande, arga eller till och med ledsna blickarna från de människor som jag brukade kalla mina vänner.

Men jag ignorerar dem, jag måste, det är klubbens regler, ingen association med andra människor och utomstående eftersom det kan riva klubbens rykte och skada mitt eget.

Jag fortsätter att ignorera just dem blickarna och fortsätter framåt mot klubbens bord.

"Hej Caroline!" Säger jag och sätter mig mitt emot Riley som frenetiskt gnuggar ett papper mot sin svarta kjol.