Drömmen, jag aldrig kommer glömma

Kapitel 1-Skolan

Jag vaknar av väckarklockan med ett ryck. Den jävla väckarklockan hatar jag, tänker jag medan jag sakta går upp ur sängen och stänger av väckarklockan. Och sedan vidare mot duschen.

Efter min dusch fönar jag håret, väljer kläder (det blir en vanlig långarmadtröja som döljer mina armar och svarta, tajta jeans), sedan sminkar jag mig med det lilla smink jag brukar använda och går ner för trappan till köket där min mamma och lillasyster sitter (mamma heter Sara och är 39 år, skild och jobbar hela tiden, min syster heter Thora och är 5 år, hon är hur sprallig och busig som helst).

-Du måste skynda dig annars kommer du försent till skolan Sissa, sa mamma stressat, och jag är redan sen till jobbet.

-Måste jag verkligen gå till skolan?, mumlade jag.

-Ja, men snälla du skärp dig. Den varar ju inte så länge idag.

#i skolan

Jag parkerade moppen vid parkeringen och gick in i skolan. Jag kände att någon fölljde efter mig så jag vände mig om och kollade vem det var, jo såklart va det skolans populäraste kille, Justin även min så kallade mobbare. Han hade ett elakt flin på läpparna och började gå snabbare. Då började jag småspringa men kände snabbt att han tog tag i min arm och snurrade runt mig så jag bara stod några centimeter ifrån honom.

-Amen, tjena gullet. Jag såg inte dig, sa han med ett flin på läpparna.

Jag försökte dra ifrån men han höll emot.

-Släpp mig, väste jag mellan tänderna och kände hur det vattnade i ögonen.

-Jag som trodde du ville leka lite, sa han och började ta på mina bröst.

Då ryckte jag ifrån och började springa mot toaletterna och hörde hans steg efter mig, men han hann inte ifatt mig. Väl inne på toan sprang jag vidare mot ett av toalettbåsen och där brast jag ut i gråt, jag tog sakta upp min fick-kniv och började trycka in kniven i handleden men ångrade mig nästan direkt.  Jag hade ju lovat mig själv att sluta, så jag satt där en lång stund innan jag bestämde mig för att gå ut. Jag torkade bort det mesta av mascaran och gjorde rent såret, sedan började gå mot mitt skåp. Min väska slängde jag in och tog ut mina matteböcker. När jag var klar tittade jag på klockan och märkte att jag var sen till lektionen. 'Shit, inte igen...'

Längre fram i korridoren ser jag en kille som ser förvirrad ut, hans mörka hår är kort klippt på sidorna och lite längre uppe på huvudet och han har nästan bruna ögon som passar perfekt till hans hår, han är ganska biffig om man kan säga så och han ser ut att vara en bra bit längre än mig. Han tittar på alla dörrar men får sedan syn på mig, då märkte jag att jag hade stannat och glott. Jag böjde snabbt ner huvudet och började gå mot min sal. Efter några sekunder såg jag ett par fötter framför mig på golvet, jag tittade sakta upp och såg den förvirrade (snygga)killen som nyss sprungit runt och tittat på dörrarna.

-Eeeh... Hej! Vet du var sal 82 ligger? Frågade han med ett leende som fick mig att smälta. Först visste jag inte vad jag skulle svara, hur kan jag tycka om denna killens leende så mycket att jag inte kan svara?

-Eee..eeh d-det är sa-mma klass-rum som jaa-ag ska till, lyckades jag stamma fram samtidigt som jag blev helt röd i ansiktet och började gå mot salen.

-den förvirrade killens perspektiv-

Jag kunde inte sluta tänka på hur gott hon lyktade samtidigt som jag följde efter henne mot en av alla dörrar. 'Mate!' Skrek min inre varg Felix/Felle. 'Nej det är hon inte, hur kan hon ens vara min mate om hon är människa, Felle? Har du tänkt på det?' Jag hörde hur han började morra men jag blockade honom direkt.