"30 fucking minuter kvar!", skrek Ludwig från altanen. Madicken låg lite slött utslängd på sängen och scrollade igenom sitt instagramflöde, svarade på några kommentarer, inget utöver det vanliga. Hon suckade och lade ner telefonen på sängen innan hon tittade upp i taket.
"Fyfan, såhär nervös har jag inte varit på länge", viskade hon ut i mörkret. Och att Dante har gjort en låt tillägnad henne är ofattbart. Mer hann hon inte tänka innan Dante kom rusande in i rummet och slängde sig på sängen bredvid henne. Hon skrattade lite.
"Vad har du tagit egentligen?", frågade hon och han log innan han pressade sina läppar mot hennes.
"Kom, vi gåt ut och firar med de andra", han hoppar upp ur sängen och tar tag i hennes hand. Långsamt reser hon sig ur sängen och ställer sig så nära honom att hon kan känna doften av hans dyra parfym. Försiktigt lindar hon sina armar runt hans kropp och lutar huvudet mot hans bröst. Hon lyssnar efter hans hjärtslag, de är snabba. Han lämnar en fjäderlätt kyss på hennes huvud innan även han lindar sina armar runt henne.
"Hur mycket jag än älskar att vara här med dig just nu så tycker jag verkligen vi måste ut o fira med dem andra", han skrattade lite och släppte greppet om henne. Hon nickade sakta och han tog hennes hand innan han kysste henne på läpparna igen.
———
"DET HÄR ÄR SÅ SJUKT", skrek Madicken
"TIO KORTA MINUTER KVAR", svarade Axel ännu högre. Det var verkligen kul att se hur olika alla killarna reagerade. Ludwig sprang runt och halsade champagne, Dante satt på altan kanten och kedjerökte, något Madicken försökt få honom sluta med många gånger. Axel nästan hoppade upp och ner där han stod och Noel som förvånansvärt nog var den enda lugna stod med armarna lindade runt Cassie. Då och då viskade han något i hennes öra och hon skrattade till. Sakta styrde Madicken stegen mot sin kedjerökande pojkvän. Hon sjönk ner bredvid honom och han tittade snabbt åt hennes håll. När han insåg att det var Madicken fimpade han den snabbt och tittade nervöst på henne.
"Det är lugnt, jag dömer dig inte idag", hon log försiktigt och strök en hårslinga bakom det ena örat.
"Vet du ens hur vacker du är?", han tittade på henne länge innan hon tog initiativet och flyttade sig närmare honom. Försiktigt tog han tag om hennes höfter och bar upp henne i hans knä. Hon såg till en början väldigt förvirrad ut. Han såg hur hon spände sig och placerade försiktigt sin ena hand på hennes lår och kände hur hon slappnade av. Försiktigt flyttade hon på sig så hon satt grensle över honom. Han tittade henne djupt i ögonen, hon log.
"Fem minuter älskling", viskade hon. Han sneglade ner på mobilen som låg bredvid honom. 23.55.
"Fan asså. Jag är så galet nervös. Inte för va alla andra kommer tycka dock, utan vad du kommer tycka. Tänk om du hatar alla låtar, särskilt Älskling", han pillade nervöst med en av hennes hårslingor som hängde ner framför honom.
"Hur skulle jag kunna hata något ni har gjort? Framför allt du Dante. Du skulle kunna sjunga imse vimse spindel på repeat i 10 timmar och jag skulle ändå storgråta för att det är du som gjort lagt din själ i", han log och drog henne närmare sig.
"Hur klarade jag mig 3 månader utan dig?", hon log och skull precis svara när Ludwig började skrika.
"Okej lovebirds nu är det 1 minut kvar nu tar ni er hit o drick skumpa med oss!"
Hon fnissade men ställde sig ändå upp och drog tag i Dantes hand. "Kom baby". Tillsammans gick de mot Ludwig och tog ett varsitt glas fyllt med champagne.
Noel tog upp telefonen ur fickan.
"10 sekunder", viskade han.
"5"
"4"
"3"
"2"
"1"
"DEN ÄR FUCKING UTE!", Ludwig svepte sitt champagne glas och drog av sig tröjan innan han hoppade in i poolen med byxorna på. Vilket inte visade sig vara så smart eftersom att hans mobil låg i ena fickan. När han kom upp till ytan igen skrek han ett högt:
"Fitta!" och kastade sig upp ur poolen. "Jag behöver ris, kan någon snälla hämta en rispåse!" Axel suckade men gjorde ändå som han sa och gick in genom altandörren till köket.
"Kan inte ni sätta på albumet då", frågade Cassie och tittade upp på Noel som stod med mobilen i ena handen och den andra runt hennes axlar.
"De är klart", svarade han och kopplade upp sin telefon till högtalren. "Är ni redo?", viskade han.
"Men ja, sätt på då idiot", skrattade Madicken fram och Noel himlade med ögonen men gjorde som hon sa och tryckte på play.
Damn jiggy u crazy for this one!
"2016 låna pengar till Yeezys, för att Noel hade cash han va svinrik", började den blöta Ludwig sjunga.
"Jaså, min prins är svinrik?", skojade Cassie och tittade upp på en smått besvärad Noel. "Jag skojade bara älskling", la hon till.
Albumet lät riktigt bra, by far the bästa de skrivit. Men när de välkända tonerna till Vindar på Mars tonade ut drog Dante Madicken nära sig.
"Nu kommer din låt", viskade han. Hon slöt ögonen och lyssnade.
Aldrig förlorar du mig nu älskling, aldrig förlorar du mig.
En sorgsen sång för de bloggarna på Vau De Ville
Som jag träffat men jag aldrig lovat bort mig till
Det finns en stol som kommer vara tom för evigt nu
För efter dig så vill jag aldrig gå tillbaka in
Varje sommar vi får, varje vinter som förgår
Kan förändra hela världen, men vi stannar till
Jag vet inte ens nu vart du börjar längre
Och alla andra som jag träffat förblir en i mängden
Utanför fönstret står någon och röker
Hon påminner mig om dig
En ängel i mörkret som snuddar min axel
När jag la mig där bredvid dig
När låten tog slut tittade han oroligt på henne. Hon hade varit tyst hela låten, och det var nu han insåg varför. Små små blöta tårar rullade längs hennes kinder.
"Baby, är du okej?", frågade han försiktigt.
"Mer än okej", viskade hon och borrade in sitt ansikte i hans bröst. Han kramade försiktigt om henne och placerade sin haka på hennes huvud.
"Jag älskar dig så mycket Dante", viskade hon.
"Jag älskar dig mest Madicken. Jag menar det, vem hade jag varit utan dig?"
——a/n——
1080 ord är väl ändå godkänt?
Detta skulle egentligen vart kapitel sjuttio men jag råkade lägga upp ett kapitel mellan.
