Kan du minnas?

Del 1 -Cigg i bilen

Har jag verkligen tid för detta? Ungarna ska ju hämtas på förskolan om typ en timme och sen har jag konferens klockan 19 med min chef från Kina som jag verkligen inte får missa och innan dess ska jag laga mat och svara på Mail.
  Alla dessa stressande tankar swischade igenom mitt huvud när jag satt i min sprillands nya vita Volvo  Xe19 påväg till sjukhuset för att hämta min mor. Hon hade bett mig att hämta henne för att hon hade blivit av med körkortet för några månader sen och det var så långt att gå ifrån hennes hus, speciellt med hennes dåliga höft.
   Redan för tre dagar sen, när hon frågade visste jag att jag inte skulle ha tillräckligt med tid och att jag skulle ringa Johan klockan 16:30 och se till så att han hämtade barnen 17:30. Men ändå ska man vara ändå ska man alltid vara sån tidsoptimist när det gäller henne. Alltid ska familjen komma först enligt henne, ändå gör hon inte ett skit för oss utan vi servar henne hela tiden.
   Tillslut efter långa köer står jag på Danderyd sjukhus parkering 16:25. Jag bestämmer för att sitta och svara på Mail för att använda tiden effektivt. Jag fiskar upp min IPhone X och börjar svara. Efter 30 Mail är hon fortfarande inte i bilen än. Det börjar bli ont om tid nu. Barnen ska hämtas 17:30 och klockan är 16:45. 20 Mail till och hon är fortfarande inte där. Jag åker runt lite på parkeringen och ser henne sitta på en sten precis utanför sjukhuset med fimpar runt hela henne,en cigg mellan fingrarna, en färgglad blus och ett par röda jeans. Jag kör dit och tutar, hon känner igen mig och sätter sig i fram sätet.
- Du är sen, säger jag nu ganska stressad.
- Ja, ja, jag hade glömt att du skulle hämta mig, svarar hon med ciggen fortfarande munnen.
- Sluta med det där det kommer lukta cigg i hela bilen, sa jag och kasta ut ciggen ur fönstret. Mamma ser lite onöjd ut och sen svarar hon:
-Alltid lika kul att åka bil med dig, ska du inte ens fråga hur det gick?
- Nej för du är sen, säger jag och tutar på någon idiot på vägen. Tillbaka får jag ett mittenfinger och jag svarar med att göra dubbla fingrar.
-Varför stressar du så mycket? frågar mamma
- För jag har inte tid, svarar jag med ögonen på vägen.
-Inte tid? Du är 35 år du har gott om tid. När jag var i din ålder tog jag det otroligt lugnt, skrattade mamma
- Vi har lite annorlunda liv du och jag, svarade jag, med ögonen på vägen. Vilket var helt sant, mamma må ha fött sin första och enda dotter när hon var runt 25 år men karriär var något hon inte stressade över. Hon ville alltid leva i nuet och var aldrig förberedd för något. Hon hade jobbat på min fars kontor och det var allt. Inget att skryta om så att säga.
  Det blev tyst ett tag. Sedan kollade mamma på mig och sa:
- Du idag på sjukhuset fick jag lite besked som på ett sätt....... oroar mig.....
- Vad för något? frågade jag ganska fokuserad på vägen.
  

Såååå.. Detta är den första deeeelen yaaao. Jag vill verkligen skriva mer och har massor med idéer. Ny del kommer inom kort