2114

2. Jagad

Jag kände att någon eller något skakade på min kropp och jag tog aoutomatiskt tag i personen. När jag öppnade ögonen märkte jag att det bara var Lou.
- Herre gud! Du skrämde livet ur mig!
Lou tittade ner mot marken.
- Det gör inget. Sa jag och log
Jag grävde i fickan och tog upp pengarna vi fått dagen innan.
- Kom. Sa jag till Lou och pekade mot en marknad lite längre bort.
Vi reste oss upp och jag tog filten i handen. Vi gick mot marknaden och försökte tränga oss igenom folk massan. Det fanns både gatubarn och rika vid marknaden vid denna tiden. När vi äntligen trängt oss fram mot en av de minsta butikerna pustade vi ut. Jag gav Lou pengarna och viskade i hennes öra
- Ta vad du vill men stanna här jag kommer snart.
Lou tittade upp på mig och nickade. Jag nickade tillbaka och gav henne en puss på pannan. Jag försökte tränga mig ut ur folk massan igen och tittade mig omkring. Mina bara fötter värkte och solen bländade mig. När jag var ute ur folkmassan såg jag en ny butik som jag aldrig sätt innan. Jag tittade ner på mina fötter och gick långsamt mot butiken. Sedan tog jag tag i ett par skor och sprang,sprang allt vad jag kunde.
- Ta henne! Sa mannen som ägde butiken.
Jag sprang in i en gränd och lutade mig mot väggen. Jag försökte andas ut ordentligt men jag vågade fortfarande inte gå ut ur gränden. Så när jag väntat ett tag kollade jag ut. Kusten var klar. Så jag gick långsamt tillbaka mot marknaden. När jag var framme såg jag Lou sitta på en bänk med en folie bit i handen. Jag sprang mot henne och satte mig brevid henne.
- Här. Kolla vad jag har till dig.
Jag tog fram de gråa gympadojorna och gav henne. Hon kramade om mig och log.
- Tack sa hon tyst.
Hon satte på sig dem lite förstora skorna och jag böjde mig ner för att hjälpa henne knyta dom. När jag satt mig på bänken igen hörde jag något. Och jag tittade åt sidan och såg mannen jag snott skorna av.
- Lou! Spring!
Sa jag och tog henne i handen och började springa. Jag hörde mannens fotsteg bakom oss och jag började springa snabbare. De förvånade mig att mannen inte sa något utan bara sprang. Nu hade Jag ingen aning om vart vi var allt jag såg var havet och himlen. Jag vände mig bakåt och hoppades på att inte se mannen. Och det gjorde jag inte heller. Jag släppte Lou's hand och hukade mig ner.
- De va mannen jag tog skorna av. Sa jag med andan i halsen.
- Du sa ju att man inte ska stjäla. Sa Lou och tittade besviket på mig.
Jag svalde och öppnade sedan munnen .
- Jo jag vet. Men det är inte säkert här vi måste fly. Sa jag och tog tag i Lou's hand igen.
Jag reste mig upp och vi gick mot hamnen.