He made me do it

Del 3

Under lektionen sa inte Leyton mycket. Han bara stirrade i sin bok och flinade för sig själv. Kunde inte hjälpa mig att undra vad fan tänker han på? Eller vad planerar han att göra? Det är ju skumt och flina för sig själv.

Om jag ska vara ärlig så ljög jag. Jag är fan rädd för honom,han äger ju hela skolan. Han och Sophie Harrow. Skolans drottning, hon och Leyton är ständigt med varandra på korridorerna. Tror faktiskt att de är tillsammans eller något. De kramar och kysser hela tiden, det får mig att vilja spy. Inte för att de gör det utan att man kan tro de ska ha sex mitt i korridoren när som helst.

Sophie är från en rik familj, hon har pengar, utseendet och populariteten. Vad kan man önska sig mer? Hon har skolans kung vid sin sida och sina lika rika och sexiga vänner. Värsta av allt är att hon den onda häxan också.

Hon gör mitt liv i skolan till ett ren helvete.  Hon och hennes minions. Alltid när de går förbi mig kaster de ner mina saker på golvet eller "råkar" spilla någon dryck på mig..listan bara fortsätter.

Jag är framme vid min skåp och försöker ta mina böcker till biologin, plötsligt hör jag en smäll vid örat. Ljudvågorna ekar i hela skolkorridoren och allas blickar är riktade mot mig. Jag är skrämd men visar inte det,långsamt vänder jag mig om och ser ingen annan men Leyton "så Leonora " han tar tag i min hoddie och  drar mig intill sig, jag kan känna hans andetag mot mina läppar. Jag försöker och inte visa rädsla över huvud taget och höjer mina ögonbrynd "vad" svarar jag kaxigt i hans ansikte,som är bara några centimeter i från. " heh...du har fina ögon" svara han neutralt. Med all styrka jag har puttar jag bort honom. "jävla idiot" viskar jag för mig själv. Leyton stirrar mig i ögonen och smeker fram och till baka på sin bröstkorg "aj" säger han skrattandes " varsågod.." fortsätter jag med samma kaxig ton, vi tappar inte ögonkontakt utan bara stirrar varandra i ögonen.

Långsamt vänder Leyton huvudet till vänstra sidan och visslar till någon. Jag vänder mig och ser att det är Sophie. I sin vita minikjol och vita magtröja gåendes mot oss. Hon stannar till och glor på mig i nån sekund och sedan kastar sig över Leyton, de båda börjar hångla rakt framför ögonen på mig. jag kommer spy! Leyton avbryter deras hångel och säger " juste...det är Leonora,hon är stor i käften babe" Sophie vänder sig mot mig och bryter ut i skratt " den lilla smutsen man vet inte ens var den har varit!...vad fan leker den saken stor?" Säger hon och pekar på mig.  Det kokas inom mig, den? Jag är fan inte en sak!  Jag öppnar munnen för att säga något när klockan ringer. Saved by the Bell agin! Tänker jag. Jag skulle gjort saker värre.

Sophie och Leyton rör sig mot klassrummet medan jag står kvar vid min skåp,Sophie forsätter skratta, och kollar inte bak. Men Leyton vänder sig och kollar på mig med ånger. Nästan som om han var ledsen för det han nyss gjorde. Han försöker hitta mina ögon medan han går men jag kollar bara ner , när han inte gör det vänder han sin blick tillbaka framför sig. Jag förstår inte...varför ser han ledsen ut? Kanske är han inte så dålig människa Tänker jag. Då i den stunden ser jag när han kastar ner en yngre killes böcker rakt ner på golvet och börjar skratta. Nej jag hade fel, han är svinernas svin...han är en jävla råtta. Ugh hur kunde jag ens tänka mig att han bär lite mänsklighet i sig? För det gör han inte! Hur kan man göra sånt? Göra människors liv till helvete,få dem känna sig mindre värda? Okej Leonora försök klara dig...försök att överleva,det är bara 3 lektioner kvar och du ska hem tänker jag för mig själv. Och rör mig mot klassrummet.

Jag har försökt undvika Leyton under rasterna och lunchen, men han hittade sig alltid fram. Han försökte "ignorera mig" han undvek mig med, såg mig men gick inte fram eller stirrade inte ens på mig. Jag förstår inte tänker jag medan jag rör mig hem. Med hörlurarna i öronen och musiken dunkandes i trumhinnorna. jag kan inte hjälpa det. Han är så oförutsägbar. Jag vill veta vad han tänker.,Vad hans nästa steg är.Det något med Leyton som inte stämmer. "Men vad" viskar jag för mig själv.
Jag har alltid varit bra med att läsa personer, men han.. han är svår att läsa.

Med mina frågor snurrandes i hjärnan når jag min destination. HEMMA.
Mina steg följer mig upp till mitt rum,det första jag gör är att kasta mig över Andy. Min säng, Normala människor namnger sina bilar. Jag är inte en normal människa så jag namnger min säng, min nära vän och som alltid är där för mig. "Jag har saknat dig Andy" viskar jag och lägger mig på ryggen. Jag kollar min telefon och ser att jag har fått ett sms från Gabby. Den enda vännen jag har, men inte i samma stad.

Hej Nora tänkte komma förbi imorgon är det okej ? Tänkte kanske du kan skolka lite !!❤️

Jag ler för mig själv Gabby orkar inte säga mitt hela namn så hon kallar mig för Nora istället, hon säger att vår relation är närmre när vi har smeknamn, men hon är bara lat. Jag jag svarar henne.

Men du har ju oxå skola?? Haha ❤️

Lika snabbt svarar hon mig.

Men jag orkar inte meeeeeer har fått nog av den skiten...plus så har jag en överraskning till dig!

Gabby är den typ av vännen som alltid är där för dig och den som tar dåliga beslut.

Okej då, men bara för att jag älskar dig!
Svarar jag henne

Plötslig är det någon som knackar på dörren,vilket är konstig då ingen känner oss här. kanske mamma, men hon är på jobbet forfarande. Jag reser mig upp och rör mig ner mott dörren. Personen bakom dörren knackar hård eller rättare sagt slår på dörren. Långsamt med stegen mot dörren tar jag ett paraply som ligger på golvet i hallen. Jag är rädd, jag är ensam hemma och kanske någon vill mörda mig.

Jag blundar och öppnar dörren med all kraft jag har och riktar den svarta paraplyn mot personen "aaaa" skriker jag och det gör den andra Personen med, men jag känner igen rösten. Jag öppnar ögonen och ser henne "suprise bitch " jag är chockad men glad..."men du skulle komma imorgon" skriker jag glatt ut " ja jag vet men jag bara ville se dig....och vad fan tänkte du med den paraplyn?" Gabby ser på mig frågandes "ah trodde någon ville mörda mig bara..inget stort" hon skakar på huvudet och går in i huset. "du vi ska på fest..jag känner en kille här så vi är bjudna." Hur kan hon känna Människor när hon inte ens bor här? Jag bor här i 6 månader och jag känner ingen!
" v-va idag?..en måndag?" Stammar jag fram och rör oss mot köket,Gabby tar ett äpple och tar en tugga " nej dummer fredag..jag stannar hela veckan!"

—————————-

Del 3 ❤️ känn er fria och kommentera gärna hoppas ni gillar det

puss och kram ❤️
G