En Hatt Svart Som En Natt

Alltid sen

Det var en helt vanlig höstkväll. Jag stod och väntade på min  bästa kompis Rosa. Vi hade känt varandra sedan innan vi var födda, för våra mammor var mycket goda vänner. De var till och med gravida typ samtidigt. Därför blev jag och Rosa lite som tvillingar. Men idag skulle jag och Rosa  gå och handla en födelsedagspresent till hennes mamma. Dock stod jag förförande utanför porten till lägenhetshuset där Rosas bodde. Det var inte direkt bra väder häller utan det regnade och var kallt. Men detta var bara början på hösten så det var bara att vänja sig vid det. 

Jag hade tillslut väntat i närmare tio minuter och bestämde mig för att sms:a till Rosa.  

"Var är du? Du skulle varit här för tio minuter sedan. Vet du inte att det regna och att jag inte vill bli blöt?" Skriver jag och tänker på om jag skulle skickat  detta meddelandet till någon annan. vad skulle hända om jag skickade detta till min bror Eskil? Han skulle nog bli stressad och irriterad. Men Rosa förstår för hon är alltid sen. I bland har hon till och med glömt att vi över huve taget har bestämt att träffas. 

En minut senare plingar min telefon till och Rosa har svarat på mitt meddelande. 

"Jag är på väg.Jag ska bara hitta mina nycklar först.  Jag är medveten om vädret men nycklarna kommer inte fram snabbare för att jag tänker på vädret. Men varför går du inte in?"

Jag tror att Rosa är lika medveten som jag varför jag inte går in och väntar i trappuppgången. Jag skulle inte ens kunna stå där inte ens när det regnar som nu. Att gå upp till Rosa är bara onödigt och stressande för henne. Så jag struntar i att svara på hennes meddelande. 

Jag börjar röra på mig för att gå en liten runda i området nära Rosas hus. Rosa bor i ett område med många hyreshus med lägenheter. Så det är mest asfalterade vägar om man inte vill ta stigen upp i skogen vilket jag inte planera att göra nu när det regnar. Jag går runt i på de asfalterade vägarna ett tag innan jag vänder tillbaka till Rosas port. 

Men då får jag syn på någonting jag aldrig brukar se här. En svart hatt som skulle kunna vara lika svart som en natt. Men hatten är inte ensam utan den sitter på vad som ser ut att var en ung kvinna. Jag går närmare porten och mina ögon är klistrade på henne. Hon slår in portkåden och öpnar dörren. Men då vänder hon på sitt huvud och vi får ögonkontakt. Vi hinner bara titta på varandra i några sekunder och sedan är hon inne i trappuppgången. Men i trappan stannar hon och hälsar artigt på Rosa som äntligen har hittat sina nycklar. 

Mina ögon är fastklistrade på den nya tjejen. Jag bryr mig inte äns om att Rosa är 30 minuter försenad. För jag har så mycket frågor om den nya tjejen som jag vill ställa till Rosa. 

Denna boken är bara ett kortare projekt innan min storsatsning kommer komma. Så förvänta er inte för mycket. Förvänta er inte för mycket av denna boken då den inte är så bra planerad. 

- Flaggstången