Du och Jag

Kap 2

Hela engelskan sitter jag och tänker på stallet. Emily sitter fortfarande och viskar till mig, men jag bryr mig inte. I början gjorde jag det men inte längre, när jag varit mobbad i flera år så stängde jag av helt. Vissa kanske bryr sig, men inte jag. Våran lärare säger att vi slutar så alla packar ihop sina saker och går ut från klassrummet. jag väntar tills alla gått ut för jag vet att det är färre som är kvar i korridoren, så alltså färre som säger taskiga saker m.m . Jag går ut ur klassrummet och hoppas på att ingen är kvar i korridoren, men så klart så står Emily där med sitt gäng. Jag suckar och går till mitt skåp och hämtar min väska. Jag hinner inte gå många steg förrän Emily tar tag i min väska och rycker ner den på golvet. Jag böjer mig ned och börjar plocka ihop allt som åkte ur väskan då Emily plötsligt sparkar mig i sidan. Då slänger jag bara in allt i väskan, ställer mig upp upp o springer ut ur skolan hela vägen till cykelstället. Jag kastar mig sedan på cykeln o cyklar så fort jag kan hela vägen till stallet. Jag slänger cykeln på marken och skyndar in i stallet och går direkt till Boston(som är min ponny för i övrigt ) och viskar till honom:
- Du är den enda som förstår mig Boston, säger jag.
Han gnäggar dovt till svar.