Jag satte min ner vid bordet och började bre en rostad macka, gårdagens skoldag hade varit ansträngande. Ulla hade gett oss ett oförberett matteprov för att kolla var vi ligger, det gick skit om man ska säga det lite milt. Jag sträcker mig efter äppeljuicen när det ringer på telefonen och Linns bild kommer upp på displayen.
"Tjenixen"
"Ah hej, eh ska du göra något viktigt idag?"
"Nej, tror inte det? Vadå då?"
"Jag vaknade upp med världens shoppingsug, jag MÅSTE shoppa idag"
Jag skrattade för mig själv, detta var Linn i ett nötskal.
"Absolut, ska vi ses om en timma då?"
"Yes, vi ses, och tack förresten"
"Lungt, hejdå"
"Hejdå"
Jag la på samtalet och fortsatte äta min frukost, innan jag ställde in disken i diskmaskinen och frukosten i kylen.
---
"Linn, snälla lyssna, vi har vart här i 5 timmar och du har nog shoppat tillräckligt, snälla kan vi gåå" gnällde jag och försökte få till mina puppy eyes.
"Jaa, vi ska, jag har redan planerat en annan sak vi ska göra" sa hon och jag mig en mystisk, hemlighetsfull blick. Vad är det nu hon har hittat på?
Vi lämnade affären bakom oss och gick mot bilen. Vi småpratade om allt och ingenting.
Efter ett tag kom vi fram och eftersom att Linn var den ändå med körkort tog hon platsen bakom ratten och jag i passagerarsätet.
"Vi ska ut till klippan och grilla" sa hon med blicken på vägen, dock såg jag ett litet leende i hennes mungipa.
"Grilla? Med vadå hade du tänkt?"
"Ja, marshmallows och choklad, o sen lyssna på musik o bara mysa" hon vände blicken mot mig och nu log hon.
"Eh, myyys" kvittrade jag och klappade händerna. Linn var världens bästa vän. Inte alltid kanske, men nästan.
Efter en stund kom vi fram till parkeringen om bara låg typ 100 meter från klippan.
Vi båda klev ur bilen, tog med korgen hon hade fyllt och började gå. Det tog inte lång tid innan Linn stannade, jag fortsatte lite men vände mig sedan om. Hon höll på att rota i korgen.
"Fan Tess jag har glömt tändaren, jag går tillbaka och hämtar den i bilen, fortsätt du, jag kommer."
"Okej" sa jag och ryckte på axlarna. Det är så typiskt Linn att glömma någonting, det gör hon alltid. Jag fortsatte fram och kom precis förbi krönet och klippan bredde ut sig framför mig. Jag stannade tvärt och satte händerna för munnen. Framför mig, på en filt, med blommor och ljuslyktor satt han. Killen som fångat mitt hjärta.
"L..Ludwig, vad gör du här?" Stammade jag fram i chock.
"Kom och sätt dig hjärtat" säger han mjukt och klappar med handen bredvid honom. Jag gick långsamt fram till honom och satte mig bredvid honom. Han omfamnade mig mjukt och jag kände tryggheten sprida sig i kroppen.
Vi drog ifrån lite och han kollade djup in i mina ögon.
"Hej"
"Hej, va, vad gör du här?" Jag var fortfarande i chock, men jag var lycklig.
"Jag ville vara med dig, bara dig." Han log, jag kände hur jag blev varm i hela kroppen av hans närvaro.
---
Vi satt och pratade i vad som kändes som flera timmar, Ludwig hade tagit med mat och filtar och allt man kunnat önska sig.
Solen hade börjat gå ner över havet, och färgerna lyste starkt på himmelen.
"Du?"
"Ja Ludwig?"
"Jag har tänkt på en sak, om oss två alltså" Jag kände hur mitt hjärta dunkade hårt i bröstet.
"Okej?"
"Eh, hade du velat bli min, flickvän?" Jag såg nervositeten på honom, men inom mig sprängdes en bomb. En bomb av lycka och kärlek.
"Ludwig, det är klart att jag vill, ja!" Känslorna sprudlade och jag hade aldrig vart såhär lycklig i hela mitt liv.
I solnedgången möttes vi i en passionerad kyss, den första kyssen som pojk och flickvän.
