"När jag träffade dig var jag förstörd.
Jag var på en mörk och döende plats som jag inte visste hur jag skulle kunna ta mig där ifrån.
Mina murar var höga som berg men med storm lyckades du ta ner dom, även om jag var vettskrämd.
Jag varnade dig, bad dig hålla dig borta från min komplicerade och skrämmande värld.
Men olik andra valde du att anstränga dig, du ville ha mig som din.
Varje dag fick du mig att känna mig vacker.
Varje morgon och kväll sa du att du älskade mig.
Du valde att vänta på mig, du pressade mig aldrig till att göra något jag inte ville göra.
Du tände en gnista i min själ. En gnista jag inte vart med om på åratal.
Du fanns där när jag bröt ihop på natten och inte visste var jag skulle ta vägen.
Du sa att du alltid skulle finnas där med en öppen famn och att allt skulle bli bra.
Men var är du nu?
Du sa att du skulle vara annorlunda mot alla andra jag mött.
Du var en varg i ett fårs kropp. Du var värre än alla andra vargar jag mött tillsammans."
