Det är aldrig försent att älska..

Kapitel 1.

Oscar perspektiv.

"Asså, Omar du tror du är så jävla cool på alla videos." Sa jag.

Vi hade kommit hem från L.A och skulle se våra nya musikvideo SuitCase som vi spelade in där, ni kanske undrar varför vi skulle se den nu när vi kom tillbaka, vi hade helt enkelt inte tid att kolla på den där borta.

"VA?! Ja, men vem vill inte se bra ut?.. Svarade Omar med en nedstämd ton.

"Asså killar lägg av nu förfan, och sluta bry dig om andra hela jävla tiden Oscar, bete dig!" Röt Daff inne i studion.
" Och ni tror att jag vill ha en helt jävla misslyckad video bara för att Omar inte dansar ordentligt eller?! " Jag var Verkligen inte på bra humör idag, jag hade sovit dåligt och var yr sen igår när vi kom hem, varför betedde jag mig såhär?.
Omar satt tyst på stolen med blicken ner i golvet, jag vet att han inte haft det lätt, att han var mobbad i skolan förut innan vi blev känd. Men såhär är jag, de får acceptera mig.
" Där är dörren Oscar, om du ska hålla på så kan du lika gärna gå iväg! " Sa daff argt

"Aa det är klart som fan jag gör!" Skrek jag innan jag stampat mig ut ur rummet och slängt igen dörren med en smäll. Jag går snabbt där ifrån för att inte få några kommentarer, men klart att jag ska få de.. I korridoren går Katia med blicken på sin mobil.  Hon kollar upp och ser mitt illröda arga ansikte.
"Har de hänt något oscar?" Sa Katia med en förvånad röst.
"Nej." En helt känslokall mening dedär, eller ska jag kalla det ord..? Jag fortsatte att gå genom korridoren, när jag ska gå ut ser jag massor av skrikande fans ropande på mig. Foooers är dem sista jag vill träffa just nu...
Men vart ska jag annars ta vägen?
Jag försöker mig på ett leende och går ut, längst in i hörnet sitter en tjej, försöker hämta luft och gråter.  Antagligen blivit klämd av alla andra galna foooers. Jag stannar upp och ser på henne, stackare.. tillslut bestämmer jag mig för att hämta upp henne, hon kan inte stå där hela dagen.
"Tjejer akta på er!" Säger jag med en stark röst. Jag går fram till henne och klättrar över grinden, men endå ska de stå personer ivägen och skrika, händer hamnar överallt på mig, jag kommer knappt över grinden. Att dom inte fattar..
"FLYTTA  PÅ ER SA JAG!!" Skriker jag till.
Med sura blickar FÖRSÖKER de flytta på sig, då vänder sig tjejens ansikte mot mig, hon är riktigt vacker. Jag sätter händerna under armarna och lyfter upp henne så hon står stadigt på marken. Hon darrar och verkar vara ganska rädd..
"Kom här" säger jag, jag ler. Vänta, Oscar, varför ler du?! Hon är ju förvirrad? Jag klättrar ännu en gång över staketet, sedan tar jag min hand under knävecken på henne och en annan vid nacken, lyfter upp henne och går raka vägen in till studion, IGEN.. När jag kommer in lägger jag henne i en soffa och tar av henne jackan.
"Hur mår du?"

-------------------------------
Jag suger på att skriva så klaga inte hahaha, men aja, första kapitlet, sög ju.. Behöver dock en till skrivare Thank yååå hejdå era fina potatisar ☺️ btw, jag skrev rakt av, så ingen rättning eller nåt..
:) HARE GÖÖÖÖÖTT