Jag sitter nu långt inne i skogen för mig själv, jag kan ju inte träffa andra jag är farlig, jag är hemsk och det är inte bara jag som tycker. Men varför e jag det? och så tänker jag tillbaka på allt som har gjort att jag är farlig och hemsk.
allting började när jag och min bästa vän Lisa var små, vi lärde känna varann när vi var 3 år och vi lekte varje dag, vi hade alltid lika roligt, det var sällan vi bråkade, men nu tre dagar sedan när vi var 14 så var vi i Lisas mammas lägenhet ensamma så började vi bråka för jag tyckte inte att lisa skulle vara vän med den där elaka bitchen Nelly som har retat mig ända sedans jag var 5 men. Lisa tyckte att jag inte skulle bry mig om vilka hon hänger med, och jag sa att det inte är rätt att min bästa kompis ska vara vän med någon som har retat mig varje dag i 9 år, efter det så sa Lisa
-då behöver vi inte vara vänner om du inte vill att din vän ska vara vän med någon annan. Jag blev arg och sparkade henne så att hon trillade över balkongs kanten från 30 meters höjd, jag fick panik och sprang ner för alla trappor i trapphuset, jag såg henne ligga på marken hon rörde sig inte. Jag började putta på henne i hopp om att hon var vid liv, men inget hände och jag kände tårarna komma
- Jag kommer kommer aldrig få träffa henne igen och att hennes sista ögonblick var hemska att hon skulle behöva bråka med mig dom sista sekunderna av hennes liv, sa jag tyst för mig själv och så kände jag ännu mer tårar komma. Jag tog upp min mobil och ringde ambulansen.
Ambulansen var nu här, dom frågade vad som hade hänt, och jag sa sanningen för allt blir bara sämre om jag ljuger. Dom sa att det var riktigt fel att använda våld, det tyckte jag också men det går inte att ångra något man redan gjort, jag skulle ha tänkt mig för tänkte om och om igen
