Foscar Du och Jag

Kapitel 3 Sjukhuset

Ogges Perspektiv: Vi sitter och diskuterar varför Felix helt plötsligt sprang iväg.
-Men han kanske blev akut pissnödig bara, sa Omar.
-Nej det blev han inte, suckade jag.
-Nehe, men Oggelito, hur vet du det? frågade han.
-Såg ni inte tårarna i hans ögon? När Daff sa att den speciella personen satt här i rummet? Jag tror faktiskt att Felix gillar Oscar och inte lite för den delen heller, sa jag.
-Men hur kan du…
Vi blev avbrutna av ett skrik, Oscars skrik.
Helvete vilken fart det blev på oss. Vi sprang mot skriket och hittade Oscar storgråtandes och i famnen hade han en medvetslös Felix. Fan detta är inte bra, man såg att hela hans armar var sönderskurna och ett djupt snitt i vänstra handleden.
-Vad är det som händer? frågade Mikkis när hon slutligen kom fram.
-Ha.. han ää.. är ddöd, stammade Oscar fram.
-Nej Oscar, han andas! Omar ring 112 förihelvete! skrek jag med panik i rösten.

-De kommer om några minuter, hör jag Omar säga.

Felix Perspektiv: Jag slår upp ögonen och möts av en blå himmel och jag sätter mig upp.

-Feliiix, hör jag någon ropa på mig.

Jag vänder mig om och möter Oscars fluffiga hår och havsblå ögon, men vänta hur kom han hit? Det är väl jag som är död och inte han? Eller?

-Oscar, hur kom du hit? frågade jag.

-Jag vet inte, jag svimmade väl... men är du död? stammade han fram.

-Ja… eller nej eller jag vet inte... suckade jag

Jag såg att Oscar blev suddigare och suddigare.

-Nej Oscar försvinn inte…  sa jag men han var redan borta.

Oscars Perspektiv: Långsamt slog jag upp ögonen och möttes av ett starkt ljus så jag blundade igen av det plötsliga ljuset. Jag slog upp ögonen igen och satte mig upp i sängen och kollade mig omkring.

-Ogge? sa jag frågandes.

-Oscar du är vaken, sa han lättat.

-Var är jag och var är Felix? frågade jag.

-Eh... Oscar det är så att emh…

-Ogge vad är det med Felix? frågade jag med skakig röst.

-Felix förlorade mycket blod då han skar sig i handleden och det var väldigt djupt och han kan ha skurit av något... men han är inne på operation just nu... de sa att han kanske inte klarar sig... viskade han.

Min värld gick i tusen bitar. Min älskade Felix, jag vill hinna berätta att jag älskar honom... Jag vill... jag vill ha honom vid min sida. Livet ut.

Allt blev svart. Jag tror att jag svimmade igen för jag hörde Ogges dämpande skrik.

 Jag var tillbaka på den soliga platsen med blå himmel. Jag vände mig sakta om och såg Felix.

-Felix, sa jag.

Han vände sakta runt och såg på mig med lycka i ögonen.