Ljudlöst

Mötet

Kapitel 1.

- Mamma skynda dig vi kommer försent, skriker jag från hallen

- Jag kommer, men är du säker på att du har allt nu? Lade du ner plåsterna.

- Ja mamma jag har allt, till och med plåstrena.

Jag och mamma hoppar in i bilen och backar ut från uppfarten. Jag plockar upp min mobil och skriver till moa och frågar hur långt hon har kommit.

Jag: Vi kör nu, mamma var lite sen så vi kommer komma sent. Snacka om att jag kommer bli utstirrad.

Moa: Du hade ändå blivit utstirrad med din fasta röv.

Jag: Men sluta nu, du vet att jag inte klarar av uppmärksamhet.

Moa: Aja, vi ses där.

När mamma sladdar in på grusvägen utanför kollot står alla redan på en rad. Jag ser att Moa står och pratar med en av ledarna. Jag tar min packning, säger hejdå till mamma och går fram till henne.

- Alla kan ta sin packning och följa med mig, säger en av ledarna

Ledarna tar oss till en sal med en massa stolar. Vi sätter oss längst bak för att spana på killar.

- Typiskt att det inte finns några snygga killar, det var ju lixom därför man kom hit, säger Moa och ler.

- Aa, sant

Ledarna börjar att babbla om regler och bestämelser som måste hållas under veckan. Jag och Moa sitter och pratar om annat och märker inte att ledarna börjar prata med oss.

- Hallå, ni längst bak. Är ni närvarande?

Jag blir allderdes röd i ansiktet och jag känner hur temperaturen stiger. Men som tur är så tars uppmärksamheten ifrån oss när vi hör ett duns från dörren bakom oss. Där kommer han, han jag väntade på. En snygg kille.