Den sista du såg

Kapitel 1

Jag satt vid din sjukhus säng där du låg nästan liv lös. En tår rinner långsamt ner från min kind
och landar på din hand. Jag tar i din hand och känner hur kal du börjar att bli.
Nu börjar jag tänka på vad jag skulle gör nu när du inte lever längre .Men jag förstår inte varför du gjorde det, Att ta sitt egna liv för egentligen ingenting.
Att ta sitt liv för att inte våga säga vad din tycktes om din mammas nya pojkvän, killarna som mobbade dig och dina motgångar i skolan. Allt det skulle du kunna få hjälp med.
allt började så här.......

väckarklockan ringde och jag satte mig upp. Jag kunde knappt tro att jag och Cristoffer äntligen skulle börja i 8:an nu hade vi bara ett år kvar i högstadiet. och nu var det skolstart.
Klockan var 8:00, om 2 timmar börjar skolan.
jag längtar.
Jag gick fram till min kalender som satt på väggen vid garderobs dörren. Idag var det den 21 augusti. Om fyra dagar så fyller vi år du och jag det hade vi sätt emot väldigt länge. Nu var klockan 8:20. Jag klädde på mig och gick ner och åt frukost.
Nu var klockan 9:00 och det var dags att gå.

När jag kommer fram till skolan så var klockan 9:30 jag såg att du stod utan för ingång B där vi brukar ha våran mötes plats.
- Cristoffer ! ropade jag högt, och vinkade med stora rörelser.
Du såg mig och vinkade lite till backa.

Men hastigt tittar han bort och ser att det killgänget som tror att de äger hela skolan och även kända för att vara skolans mobbare. Alla är rädda för dem, utom jag som är allmänt kaxig men när det gäller dom så önskar jag att jag inte var så stor i mun.

killarna gick mot Cristoffer. En av killarna ropade
- hallå du där.
du vände dig om men vände dig tillbaka när du upptäckte att det var dig dom menade.
Om man vill undvika dom så ska man inte ignorera dom, Det var precis det du gjorde.
sakta så bildade en ring runt dig. Jag såg hur du knuffades fram och tillbaka. Jag sprang fram till den cirkel formade ringen och trängde mig igenom ringen. Där låg du med näsblod och en stor blåtira på den hårda asfalten.
Du såg på mig din blick visade att starkt att jag skulle göra något.
Jag skrek högt
-VAD FAN HÅLLER NI PÅ MED ÄR NI INTE KLOKA ELLER NI SKA TA MIG FAN PÅ ATT GE ER PÅ NÅGON SOM INTE GJORT NÅGOT GÅ HÄR IFRÅN ANNARS FÅR NI MED MIG ATT GÖRA OCH ÄR INGEN MAN VILL BRÅKA MED. skrek jag över hela skolgården.
- Visst som du vill den här gången kommer ni undan sa Dogge.
Dogge var så kallade "ledaren" över mobbar gänget. Dogges gäng tittade besviket på honom.
Don gick långsamt där ifrån, En av killarna knuffade till mig med axeln.

Jag hjälpte dig snabbt upp och gav dig en kram, längre brått hörde jag hur killarna klagade på Dogge på hur en tjej som jag gick honom låta bli att fortsätta slå Cristoffer