Jag hade ont i huvudet och jag kände mig trött och svag. Jag satte mig upp och tittade runt i rummet jag var i. Jag var på sjukhuset!
"Lägg dig ner"
"Peter?" Min lärare var här! "Varför är du här?"
"Jag hittade dig i skogen medvetslös" Medvetslös? Jag sprang i skogen på väg hem efter skolan... Och sen tog vägen slut. Men varför gick han till skogen efter skolan?
En sjuksköterska kom in med en spruta i handen.
"Jasså du har vaknat nu, jag heter Mindy" Hon var gammal, eller inte så kanske fyrtio. "Du har förlorat mycket blod, så du kommer få en spruta med bedövning så du inte börjar må illa av blodet vi kommer pumpa in" Varför hade jag förlorat blod när jag bara hade blivit medvetslös? Det gjorde ont som fan när hon tog sprutan. Jag blev trött och somnade.
När jag vaknade var jag i ett annat rum. Jag var helt ensam. Jag visste inte hur länge jag hade sovit. Jag hörde hur två personer pratade utanför dörren. Handtaget gick upp och en äldre man kom in med mina kläder jag haft på mig innan jag kom in på sjukhuset.
"Tack" Sa jag. Mannen nickade och var på väg ut ur rummet. "Vänta, hur länge har jag varit här?" Han stannade till och tänkte efter. "Fem dagar" Sa han och gick sedan. Fem dagar! Hur kunde jag ha sovit i fem dagar! Äh, strunt i det. Jag vill bara hem. Jag drog på mig mina kläder och väntade sedan på mamma som skulle komma och hämta upp mig. Jag hittade några tidningar som jag kollade i. Det tog en stund innan hon kom, men när hon väl gjorde det kramade hon mig så hårt att jag nästan inte kunde andas.
"Åh, jag har varit så orolig!" fick hon ur sig mellan tårarna. "Du får aldrig mer gå hem ensam efter skolan!"
"Mamma, det var någon som följde efter mig"
"Det är ingen fara, det var bara Peter som såg att du glömde din läxa så han sprang efter dig för att ge dig den"
"Men hur vet du det?"
"Han sa det till mig" Jag bara nickade till. Vi hade inte fått någon läxa, det brukar man inte få första dan.
"Jaha, kan vi inte bara åka hem nu" Jag struntade i det som hade hänt, för jag tänkte inte stanna en sekund till på det här jäkla sjukhuset.
Vi satte oss i bilen, jag såg en påse godis i baksätet som jag sträckte mig efter. Mamma sa varken åt mig att det var tisdag idag eller att det var lunchtid. Hon svängde in på en mataffär.
"Jag måste gå och handla lite" Sa hon. "Vill du följa med?" Jag hade blivit åksjuk efter bilturen och jag ville helst inte känna doften av mat.
"Nej, jag väntar här"
"Okej, något speciellt du vill ha?"
"Du kanske skulle kunna köpa halstabletter" Jag hade grymt ont i halsen, bara jag svalde brände det till rejält. Hon nickade och gick iväg till affären. Hon hade lämnat bilnycklarna i så att jag kunde lyssna på musik. Klockan hade blivit åtta. Det var bara tre bilar här om man inte räknar med den jag sitter i. Det kommer ut en kille ur affären, alarmet gick och han började springa! Han var påväg mot mig! Han stannade vid bildörren, men när han såg mig vände han sig om och sprang iväg. Jag kände igen ansiktet! Det var Alex! Jag hoppade ur bilen och sprang efter. Han sprang in i skogen och jag sprang efter. Jag var rädd, om jag får fast honom kanske han skulle skada mig, men jag var även rädd för det som hänt i skogen.
"Alex! Stanna!" Jag skrek och skrek men han svarade inte. Jag ramlade och slog i knät i en sten. jag reste mig upp, jag hade jätte ont. Blodet rann ner för benet. Jag vände mig om och gick tillbaka till bilen. Jag grät och grät, inte för att det gjorde ont utan för att det har hänt så många saker. Jag hoppade in i bilen, försökte torka bort tårarna från kinderna. Mamma fick inte veta.
