then everything changed | O.E

Del 23

Felix Perspektiv

Jag sprang ner till Alli och Omar sprang efter Bella som hade tappat kontrollen och sprungit in till skogen. Jag bar in Alli och hämtade vatten till henne.

- Hur är det? Frågade jag Alli när hon hade vaknat.

- Bra men var är Bella? Frågade hon oroligt.

- Hon rev dig sen sprang hon in till skogen. Svarade jag.

- Jag måste hitta henne, det är mitt fel att hon tappade kontrollen.. Sa Allison ledsent.

- Allison jag tilllåter inte att något händer dig, sa jag till henne.

- Det är mitt fel Felix, låt mig gå. Jag kommer komma oskadd tillbaka. Jag lovar, sa hon.

- Du har inte ens läkt klart.

- Eh jo men jag går nu, sa hon snabbt och gav mig en puss på kinden. Hon sprang snabbt ut till skogen innan jag ens hann säga något.

Omars Perspektiv

Jag hade tappat bort Bella och gick efter spåret hon sprang på men då hörde jag en kvisst knäckas. Fotspåren hördes tydligt och jag kände en hand på min axel. Jag skrek av rädsla men då såg jag att det var Allison.

- Du skulle ha sett din min, sa hon mellan skratt attackerna.

- Ha-ha-ha, sa jag surt.

- Har du hittat något? frågade Allison.

- Nä jag följer bara hennes fotspår. Svarade jag.

Vi gick en stund men då hördes ett skrik. Vi följde ljudet och såg Bella i mänsklig form, hon hade fastnat i en fälla. (Ni vet en fälla som man trappar i och sen stänger den. Dålig på att förklara haha.)

- Hjälp, skrek hon av smärta.

Jag försökte lossa på fällan men det gav ingen resultat. Jag bar upp Bella och jag sprang till Felix.

- Omar min fot, skrek hon ut.

- Jag vet gumman, sa jag lugnande.

När vi var framme stog Felix, Oscar, Ogge, Alicia och Cami vid trädet.

- Vad har hänt? Frågade Oscar oroligt.

- Bella sprang in i en fälla resten är en lång historia. Svarade jag.

- Omar min fot, snälla. Skrek hon ännu en gång den här gången högt jäkligt högt.

- Ja.

Jag försökte lossa på skruven den här gången men ingen resultat. Vad skulle jag göra??

- Omar akta, sa Felix.

Jag aktade på mig och Felix drog isär fällan. Bella skrek av smärtan men den här gången var det faktiskt värt det.

- Tack Felix, sa hon tacksamt.

- Varsågod, svarade han och hjälpte Bella upp.

- Allison förlåt för att jag rev dig, sa hon.

- Det är lungt, sa hon och gav Bella en kram.

- Okeej nu måste ni berätta, sa Ogge och vi gick in till vardagsrummet och satte oss.

Vi berättade om att Bella hade tappat kontrollen och Allison som hade sönder Felix fönster. När det hade blivit mörkt gick alla hem.

--------------------------------------
Vad tycker ni? Extra långt kapitel för att jag inte uppdaterat ordentligt.
--------------------------------------