Här kommer jag att lägga upp mina egna små korta noveller om att vara hatad och oälskad. Jag skriver dem här för att jag vet att många idag även jag kan relatera till dem.
Så enjoy!;)
Hatad oälskad och bortglöm.
Jag står där som så många andra gånger.
Jag har alltid av vikt med att hoppa.
Jag kanske har någon som älskar mig i alla fall
bullshit.
Jag blev bortlämnad till ett barnhem när jag var under 1 år. Jag blev adopterad av en drogmissbrukare,alkoholist samt våldtäksman. "Pappa" har våldtagit mig flera gånger. Han hatar mig- jag hatar honom.
I need your love I need your time when everything is wrong you make it right I feel so high I come a live.
Jag behöver någon som räddar mig. Det är fort. Jag hör hur tåget kommer. Det skakar på rälsen som jag nu ligger på. Jag ser ljuset. Allt händer. Orkar inte leva. Jag kommer till ett bättre snälle nu är det sista jag hinner tänka innan tåget dundrar över mig och min bleka ärrade kropp slits i tu. Jag är död. Borta borta för alltid. Jag hatar dig. Jag hatar allt.
Fuck it. Ingen jävel brydde sig ändå om mig. Jag hade inget att leva för. Inte ens ett jävla band som inte vet att jag finns men som ändå räddade mitt liv.
Inte ens ett djur. Ett foto.
Nej,jag är död och borta glömd och oönskad och oälskad.
~~~
Så detta var min första novell. Om du gillade den så får du gärna rösta och kommentera!;)
