Jag vaknade av att klockan ringde...
'' Urgh, skola idag'' viskade jag till mig själv. Jag hatar skolan. Jag hatar inte själva skolan, men människorna där... Dom kallade mig fet, ful och äcklig, sen är det andra saker, men det vill jag inte säga...
'' mamma jag mår inte bra'' försöker jag. Jag tror inte att hon går på det men ändå...
''vad är det då?''
''jag ... har ont i magen..''
'' du ska till skolan, även om du inte vill'' sa mamma argt.
jag gick mot skolan, jag såg ''gänget'' som brukade mobba mig. Jag satte in mina hörlurar för att inte höra dom, men dom drog ut hörlurarna.
''ska du gråta nu, tomboy?''
jag blev kallad tomboy som något elakt, jag fattar inte varför... Visst, jag är ''killig'' av mig, men varför säga det som något negativt?
''kan du inte prata eller?''
''svara henne!''
Dom var både killar och tjejer i ''gänget''
''vad är det'' viskade jag.
''hahahha, det var det ynkligaste jag har hört!'' skrattade dom.
''JA, MEN FÖRSÖK SJÄLV DÅ! OM DU SKULLE HAFT 30 PERSONER RUNT DIG SOM MOBBADE DIG VARJE F*CKING DAG SKULLE DU INTE VARA SÅ J*VLA KAXIG!''
''ooh, tomboy kan prata'' sa ''ledaren''
han gick nära mig, och knuffade ner mig, när jag låg på marken sparkade alla på mig. jag kunde inte göra något annat än att gråta.
''vad håller ni på med!'' jag hör en röst, som säger åt dom att sluta.
''haha, vad ska du göra åt det?''
'' lyssna j*vligt noga, jag har varit i fängelse en gång, och det gör inget om jag åker dit igen!''
''woow, okej mannen..''
dom iväg, och där låg jag men näsblod och blåmärken... jag kollade upp, och det var kärlek vid första ögonkastet
أنت تقرأ
Hur kunde han?
أدب الهواةjag kan inte fatta att han gjorde så! jag klarar inte mer nu... Ska jag.. Göra det?
