Teardrops

Breathe..

Osynlig(Gud jag har längtat efter att få skriva ett "osynlig" kapitel)

Det hade gått flera dagar eller mer veckor, snart var de inne på den 3:e veckan, läget såg bra ut, men ändå dåligt för att vara bra, ingen ville egentligen tappa hoppet, fast de flesta redan gjort det.
Alla hade kommit och lagt böner, hoppats på att Sofi skulle vakna, vilket det inte såg ut som att hon skulle, hon låg i koma, helt "död" såg inget, hörde inget, bara låg där medan hjärtat pumpade, även om hon hade alla tecken på liv var hon medvetslös, inget hjälpte, folk kom och grät i 2-3 timmar utanför, ingen förutom familj var välkomna,
Felix då?
The Fooo Conspiracy som dom numera hette rullade på, alla märkte nog att Felix var ledsen, han deltog nästan inte lägre och hängde inte riktigt med i omvärlden, för just hur Sofi mådde var det enda han kunde fokusera på, hur hon låg där, på sängen, dagen han hade fått en skymt av henne hade fastnat på näthinnan.
-
Sofi bara låg där, oskyldig, alla hade försökt med allt och inom kort framtid visste alla att de skulle stänga av alla maskiner som höll Sofi halvt vid liv.
Föräldrarna som kommit upp samt Oscar hade desperat suttit och kollat på, gråtit, bett miljoner böner, och de började snart tappa hoppet om att Gud faktiskt fanns, vilket de alltid tvivlat på.
De hade desperat skrikit på doktorerna om att hjälpa Sofi först, ge henne allt de kunde men svaret löd alltid det samma, "Vi försöker så gott vi kan".
Världen tyckte väl det var dags för henne att säga adjö, eller?

2 veckor senare

"Goda nyheter!"
"Det verkar sommar Sofis kropp inte har gett upp än"
"Vadå än?" Frågade Oscar medans hans röst överröstades av föräldrarnas gråt och glädjerop.
"Är det sant?"
Efter några dagar hände det som bara händer i filmer, som sätter alla i glädjegråt och som ger livet ett ljus igen för de som stått personen nära, denne vaknar upp. Minnet sitter kvar, kan det bli bättre? Antagligen inte.
Felix har inte nämnts så mycket, antagligen för han brydde sig alldeles för mycket och bestämde sig en dag för att övernatta i väntrummet, vilket han inte fick och blev utskjussad med tårar i ögonen.
Han la sig utanför sjukhuset på en av bänkarna men blev än en gång bortskjussad men denna gången av Oscar som erbjöd skjutsa, han visste att vad han än sa skulle Oscar inte gå med på det, somnade han, ja då väntade brodern för att sen släpa honom in i bilen, aldrig skulle han låta Felix sova någon annan stans än där hankande sig trygg.

-

Har ont i ögonen, happeuyyy FoooFriday, godnatt