Svenska noveller

"Tunga Fickor"

"Låt oss presentera domarna!"

Applåder ekar i salen. Jag ser hur publiken är full av glädje och hopp, även av spänning när dem stirrade på scenen.

Hur jag beundrare deras glädje och hopp dem kände, blev lite avundsjuk.

"Låt oss presentera Josef maträtt!"

Vad dem sa senare kom jag inte ihåg.

En kniv och en gaffel på bordet, mellan dem två var en tallrik med potatispuré och en stor köttbit med bebismorötter.

Med en sten i magen lyfter jag upp kniven och ser...

... hur den glänste i månljuset när den satt emot min hals.

"Jag ger dig denna check med några tusen. Men du måste göra det jag säger utan att gå emot mig."

Min hals skakade samtidigt mina ögon blev stora.

Affischen sken på väggen från månljuset. Det stod 'Sveriges mästerkockstävling. Är du landets mästerkock?', på affischen.

Han gjorde ett nick med huvudet, mot affischen, man hörde hur han knäckte benen.

Jag stirrade på honom med större ögon, som om jag inte kunde tro mina öron.

"Du tror att jag verkligen kommer göra det du säger? Det kommer aldrig att hända!" Det han ville gick emot mina principer jag hade som en domare, som en person.

Med ett hånskratt sa han;

"Du har ändå inget val..."

"Kristian, vad skulle du ge Josefs maträtt?"

Jag kände smaken av saltad potatispuré och lukten av det aggressivt kryddade köttet som springer runt i munnen tog över mina luktsinnen.

Jag kardemumman passar inte bra med köttet. Men orden som kom ut ur min var.

"En excellent maträtt, perfekt temperatur på köttet också!"

Josef skiner när han hör mina ord. Hans blonda hår lyser i lampljuset och blåa ögon glittrar, har han någon aning på vad det är som har hänt? Vet han om det? Eller är han en jättebra person på att spela oskyldig? Jag vet att han är Roberts lille bror.

Personen som håller i mattävlingen, går vidare till de andra domarna och frågar vad dem tyckte.

Sten som satt bredvid mig sa hans åsikter. Med ärrade händer och ett nonchalant ansikte, tar han fram en tändare och öppnar ett cigarettpaket. Tar ut en cigarett och...

... Tände den, och tag ett djupt bloss innan han andades ut rök i mitt ansikte med ett flin.

Fastknuten på stolen, satt jag där och hostade.

"Seriöst, bara ta emot pengarna och gör så som jag säger. Vi behöver inte göra detta."

Jag blängde på honom och vände mitt ansikte bort från honom och stirrade på väggen som var suddig, tydligen hade jag glömt mina glasögonlinser.

Jag hörde hur han suckar och tar ett hårt grepp om min haka.

Han kommer närmre, normalt skulle jag se hans ansikte mer och mera tydligare och mindre suddigare. Varför var det motsatsen? Varför blev han ännu mera...

... Suddigare efter jag hade druckit vattnet efter jag smakade på deltagarnas maträtter.

Som tur var det paus för alla eftersom de räknade poängarna. Jag går ostadigt genom korridoren.

Väggen kändes svalt mot handen. Jag ser någon blond person som kommer gående mot mig. Benen viker under mig, jag faller till golvet, men konstigt nog gör det inte ont.

Det sista jag ser var ett gult sken, sådant som från lampor, varför ser jag lite beige? Jag hann inte tänka mer för färgen svart tog över snabbt.

"Tack för ni valde Cycs flygbolag för resan till Miami!"

Jag vaknar till. Huvudet gör ont.

"Är du vaken nu?" Jag ser honom sitta bredvid mig. Jag kommer ihåg överenskommelsen jag hade med honom.

"Om du bara tog pengarna och reste till Miami den dagen, så skulle inte detta ha hänt."

"Är du galen? Så du väljer att kidnappa mig Robert?!"