M.I.High 8

Avsnitt 2: Keri, Aneisha och Tom får veta

Dan smäller upp dörren och springer hela vägen till en bänk längst bort i hörnet av skolgården.

-Vad tror ni att Frank sa till honom? frågar Tom.

-Jag vet inte, svarar Aneisha. Ska vi gå och prata med Dan?

-Det tycker jag, svarar Keri som redan har börjat gå iväg till Dan.

När dom kommer fram till bänken där Dan sitter tittar han upp på dom. Dom ser att han har gråtit för han är alldeles röd i ögonen.

-Vad ville Frank prata med dig om? frågar Aneisha och tittar på Dan.

-Jag vill inte berätta, säger Dan.

-Kom igen, säger Keri nyfiket. Du kan berätta allt för oss.

-Lovar ni att inte berätta för Frank att jag har sagt det till er? frågar Dan.

-Litar du inte på oss? frågar Tom.

Jo, såklart jag gör, säger Dan.

-Ja men berätta då, säger Keri.

-Storhertigen är min pappa, säger Dan och tittar ner i marken.

-Du skojar va, säger Keri och skrattar.

Dan skakar på huvudet.

Keri, Aneisha och Tom tittar tyst på Dan. Tillslut säger Keri:

-Så det är därför du inte får vara med på uppdraget.

Dan tittar upp på Keri och nickar.

-Vi förstår hur det känns, säger Keri och tittar på Dan.

-Nej det gör ni inte, säger Dan ilsket. Ingen av era föräldrar är en brottsling.

Keri harklar sig och tittar på Dan.

-Förlåt Keri, säger Dan. Jag tänkte inte på det.

-Du har ju iallafall en pappa som inte är en maskin och vill ta över din kropp, säger Keri surt rakt i ansiktet på Dan.

-Förlåt, säger Dan igen.

-Det är okej, svarar Keri.

-Det är bara det att jag trodde min pappa var död och nu visar det sig att han lever, säger Dan. Förresten Tom, sa Frank något till dig om att Storhertigen var min pappa?

-Nej, svarar Tom.

Okej, säger Dan och ställer sig upp. Förresten så har jag pratat med Frank, jag får vara med på uppdraget ändå.

-Vad bra att höra, vi hade aldrig klarat det utan dig, säger Keri ironiskt och alla börjar skratta.
-Jag ska bara fråga Frank en sak, säger Dan. Jag är snart tillbaka.
En liten stund senare i högkvarteret:
-Frank, säger Dan.
-Ja, svarar Frank och tittar upp från en stor hög med papper.
-Kan du berätta något om min pappa? frågar Dan.
-Ja, svarar Frank. Vad vill du veta?
-Allt, svarar Dan och tittar på Frank.
-Han heter Niklas Morgan och är 41 år, säger Frank. Han är ganska lik dig till utseendet, han har blondt hår och blåa ögon precis som du.
-Är det allt du vet om honom, säger Dan besviket.
-Ja tyvärr, svarar Frank. Men det är ju iallafall något.
-Ja, säger Dan. Förresten så har jag berättat för dom andra om att han är min pappa.
-Jag visste att du skulle göra det.

A/N
Förlåt om detta kapitel blev lite kort och dåligt. Men jag vet tyvärr inte riktigt vad jag ska skriva om, kommentera gärna om du har en idé. Läs och rösta gärna på mina andra berättelser och följ gärna mig.