Ett ljus till

Borde jag ha stannat? Du sa att du var okej, att allt var bra. Jag lyssnade på dig, jag trodde dig. Du lät så övertygande. Var det något du lärde dig? Att gömma det så bra att ingen kunde se det? Var det något jag missade? Tecken jag ignorerade? Hur kunde jag inte veta? Hur kunde jag inte direkt se att något var fel? Jag såg rakt in i dina ögon när du sa det. När bestämde du dig för att göra det? Hade jag ens kunnat stoppa det? Jag skulle inte lämnat dig den natten. Skulle inte gått hem. Du erbjöd mig att stanna kvar men jag gick. Jag önskar att jag stannat kvar.

Din mamma berättade att ibland känns det som att någon bara drar bort golvet under henne och hon måste gripa tag i något för att inte trilla. Jag förstår precis hur hon känner för jag känner samma sak. Det är som kraftfullast när jag ser något som påminner om dig. Som blomman i fönstret du sa åt mig att vattna. Eller det lilla jacket i bordet vi gjorde efter en vild bakning. Jag känner på det lilla jacket och försöker hålla balansen. Jag förstår inte hur så mycket känsla kan finnas i ett litet hål i bordet. Hur mycket påverkan det kan ha. Ju mer jag tittar desto fler minnen hittar jag.

Jag äter ofta mat hos dina föräldrar. De första gångerna stirrade vi alla på den tomma stolen och tallriken din mamma la där utan att tänka. En stol för mycket. Vi försökte alla släta över det men det var omöjligt. Vi tänkte på samma sak. I ögonblicket såg vi inget fel med att lägga fyra tallrikar på bordet. Första gången din mamma såg vad hon gjort blev hon arg. Vad vet jag inte riktigt. För vad kan man vara arg på? Vem? Ilskan övergick snabbt till tårar. Andra gången skippade hon ilskan och gick direkt till tårar. Jag har insett att mat smakar inget när man är ledsen. Det känns bara som en äcklig massa i munnen man tvingar sig själv att svälja.

Men vem bryr sig egentligen? Om ett enda ljus slocknar i en himmel med miljoner stjärnor. Det bara flimrar. Vem bryr sig om någons tid rinner ut? Vi är ändå bara här ett ögonblick. Ett dammkorn i vinden.

Jag, jag bryr mig.