Älskade syster

Prolog del två

Julias perspektiv

"Julia, sakta ner! Det är viktigt att vi håller ihop när det är mycket trafik!" ropar Joanna efter mig, men jag är redan långt före henne.

"Men jag vill inte bli sen!" ropar jag tillbaka och fortsätter att springa mellan alla bilderna. Att jag inte vill bli sen var bara en av anledningarna till att jag ville till skolstarten så snabbt som möjligt. Den andra anledningen är min sjukdom. De senaste tre åren är det det enda jag har kunnat tänka på innan något viktigt händer. Jag kan aldrig veta när min kropp ger vika och låter cancern segra... Det finns så många grejer jag vill göra, men jag är fullt medveten om att jag inte kommer få göra ens hälften av de.

Jag rusar in i skolan och in i ett rum bakom aulan där klassen alltid samlas. Fröken babblar på som vanligt, men jag kan inte riktigt koncentrera mig. Det enda jag tänker på är att hela rummet snurrar. Det måste vara en inbillning, jag är bara nervös. Jag känner hur mina ben plötsligt viker sig under mig. Allting blir svart. Det sista jag tänker på innan jag försvinner bort från verkligheten är att jag måste vara stark, stark för Joannas skull.

Okej! Jag vet att både detta och förra kapitlet var väldigt korta, men nu när jag har skrivit det jag ville få skrivet innan själva novellen börjar på riktigt så kommer varje kapitel nog bli lite längre. Hoppas ni gillar det hittills! Kram H