Folktrons skräck

skinwalkers

Har du tankar om att nån gång campa i Canada och norra Amerika. Var försiktig så du inte får en förföljare. Var vaksam om du känner dig övervakad. I perforin ser du något nästan mänskligt. Känslan av att vara övervakad sitter i flera dagar. sen kommer lukten av blod. Den är så skarp att du vill kräkas. Doften kommer och går i några dagar innan den avtar helt. Nästan märkligt skrik lugnet det slående tystnad. Det finns inga fågel kvitter inga andra ljud utom din andning.

Detta är en berättelsen av Brianna Abello som upplever en skinwalker.

"Jag hade aldrig hört ordet skinwalker innan jag anlände till New Mexico. Jag hade skickats hit för att jobba och skulle vara här i ca två månader innan jag skulle tillbaks till Nebraska för ett nytt jobb. Jag tillbringande den mesta tiden själv så jag upp täckte inte så mycket av området. ibland hörde jag männen jag jobbade med klaga på ljud som höll dom vakna om nätterna. Jag gillade inte spökhistorier, och jag brydde mig inte om vad som var där ute så länge den inte förstörde min sömn. De andra var roade av spökhistorierna som lokal befolkningen berättade och dem kunde ägna timmar om att prata om vad de hade hört under dagen.

Till en början var det mer en rolig grej. killarna berättade om hur dom hade set övernaturliga saker. Efter som ingen hade upplevt något på riktigt var det ett spännande samtals ämne. Det var inte för en en av killarna inte kom till jobbet en dag, som don började ta det mer på allvar. Manen hittades i sin husvagn. Jag personligen såg inte han med jag fick höra av dom andra att han skulle skickas till ett sjukhus här i närheten. en av männen som hittade han berättade att han satt uppkrupen i ett hör och mumlade tyst för sig själv om och om igen "hovar ögon den skrattade". Jag tyckte sund om grabben. jag trodde att det var stressen som blivit för mycket för honom. Dom andra killarna hade dock börjat skrämma up sig själva.

En kväll gick jag till den lokala puben. där hittar jag tre av killarna i en konversation med bartendern, om det är möjligt om det är något övernaturligt som hänt i vårt lägger. bar tändern var inte så nöjd med att dom pratade om en folktro dom inte förstod sig på. då och då gick han iväg för att hjälpa andra samtidigt som han gjorde sitt bästa för att ignorera dom tre. en av dom tre började pratat om skinwalkers och dom andra lyssnade intensivt, dom hade alla fått i seg rätt så många drinkar och började bli rätt så hög ljuda. folk började uppenbart irriterade. jag såg mig omkring i rummet och såg en gammal man som också lyssnade på samtalet. mannen såg arg ut och närmade sig långsamt gruppen. han ställde sig bakom dom en av killarna i min grupp vänder sig om och frågar vad han vill. mannen svarade inte utan fortsatte bara stirra på dom. jag ställde mig upp och hoppades att ingen i gruppen skulle vara så dum att dom startade ett slagsmål med en gammal man. mannen fortsatte stirra på dom medans grabbarna började picka honom och efter ett tag tröttnade killarna på honom och vände ryggarna till. De började diskutera skinwalkers igen det fick den gammla mannen att enkligen börja prata. "sluta pratta om sånt ni inte harnågon anning om". killarna stälde sig och svängde runt medans jag stälde mig närmare, jaghoppades att dom skulle få syn på mig och gå ifran den gammle mannen. den gammle mannen stpd på sig och bad dom igen att sluta vara så respekt lösa och inte prata om saker dom inte vet nåt om. killarna blev nu irriterade och en började gå mot mannen, jag gick med snabba steg fram och ställde mig i mellan. efter som jag var överordnad menen lyssnade dom tillslut på mig och gick ifrån puben. jag och den gamla mannen stod kvar och skakade på huvudena. jag bad om ursäkt och förklarade att killarna var ett jäng omogna barn som inte kunnde hantera alkohol. mannen tittade på mig och bad mig vara försiktig han sa också att lockal borna aldrig prattade om ämnet. om du skulle de skulle du dra till dig uppmärksamhet. jag ville vara trevlig så jag nickade och lovade att hålla ett öga på killarna.

jag åretvände till reservattet och såg en av killarna från puden som somnat på trappan till husvangnen med en öl i handen. jag lät han sova och gick direkt in och la mig. klockan var vid tre när jag vaknade av ett skrik som kom från en man utanför mit fönster, jag gick ut fortfarande halv sovande. när jag kom ut såg jag att alla stod runt något på gården. jag började gå dit när den kraftiga luckten slog mot mig och jag såg en död man med halsen uppsliten. manen hade tagit sitt liv med en trasig flacka. Jag gick där ifrån kraftigt illamående medans dom andra männen stod kvar vid mannen. jag följde en smal stig en bit in i skogen för att sedan stanna och kräkas. När jag var klar och skulle börja gå tillbaks till dom andra så hörde jag något bakom mig. jag vänder mig om det är för mörkt att se något tydligt men jag ser något en bit bort på stigen. jag tänkte att det var enn annan man som behöft en ursäkt att komma där ifrån. personen rörde sig dock litte lustigt och jag frågade vem det var. men fick inge svar, personen rör sig sakta mot mig med ryckiga steg de såg ut som ett barn som försökte lära sig att gå. jag ropade igen och denna gång svarade personen och den rösten gav mig rysningar längst hela ryggraden. personen lät o mänsklig men som om den försökte vara mänsklig, jag rörde mig baklänges och tänkte på vad jag skulle göra. när han plötsligt började prata igen. orden var o samman hängande och jag förstod ingenting. När han tog några steg fram och ut i månskenet förstod jag att det inte var någon han. kroppen var en blandning av det som varigt karls mannen som jag sett ligga död på gården och något som likna en get skinet såg ut att vara för littet ansiktet såg ut som en mask benen såg ut att vara av på flra ställen och föterna det vat inte fötter det var hovar. jag vände mig om och sprang och tittade back då och då för att försäkra mig om att den inte följde efter jag sprang racka vägen in i min hus vangn. där jag ringde den lockala sheriffen som redan var på väg för att nån hadde ringt om karls kropp. jag satt kvar i min husvagn tills sheriffen kommit till platsen då vågade jag mig ut igen. efter karls död vågade ingen jobba kvar och jag var en av dom första som åkte. innan jag skulle flyga där ifrån i hopp om att träffa den gamle mannen igen och de första jag såg när jag klev in gen om dörren såg jag han. jag varnade dom man kan ite gå runt och snacka om saker som dom och tro att inget ska hända. jag svarade inte utan rågade bara det jagville veta tog han sitt egna liv eller var det en skinwalker. mannen tittade på mig med en alvarlig blick pratta inte om dom du kam locka hit dem han stälde sig up och gick och de var sissta gången jag sa de ordet högt....