Den tid vi förlorade
Min blick landar på stenarna som stirrar upp på mig från sina platser på marken. Dem omringar mig, tittar anklagande på mig som om jag stör deras ro. Jag fnyser åt mig själv, det är bara stenar. Men ändå, om man tänker efter, är det så mycket mer än "bara" ett par stenar. Halsen ömmar i den kalla luften och jag kan se...