Innan mitt medvetande om att jag håller på att vakna, faller in, så hör jag fågelkvitter i mina öron. Små sköra kvitter som lätt kittlar min trumhinna. - Jag finner inga ord att besvara den meningen med. Det är helt tomt. Helt lost inne i mig. - Men när det väl händer saker, då känner jag av hur den där klumpen blir större. O jag vet inte hur jag ska få bort den. - Just nu har jag inte så mycket tankar, jag vet inte ens vad jag håller på med. Jag bara fortsätter att gå. - Jag får en känsla av att någon iakttar mig bakifrån hela tiden, så fort jag vänder mig om så känns det som om det är någon bakom mig fortfarande, som om den flyttar sig.