Heter Zandra och är 17 år. Mer finns det inte att säga om mig. Just nu skriver jag på Vackra ängel och fyra andra böcker som inte är publicerade ännu men som heter Tyst som graven, Demonens skugga, Om blickar kunde döda och På ängen dansar älvorna.
Om ni tittar in på ddecemberr99:s profil så kan ni läsa Min Valentin, ett samarbete mellan mig och henne. Hoppas att ni läser och tycker om!

Tyst som graven:
Nadja har precis börjat första året på gymnasiet. Ingen förstår vad det är som har hänt. I våras, vid besöket innan de började på skolan, hade hon ju varit så glad och livlig? Nu vill hon inte kontakt med någon. Vill inte berätta eller komma någon nära. Ingen vet vad som har hänt henne i somras som har fått henne till den hon är nu. 
Nyfikenheten lägger sig dock i klassen efter nån vecka. För alla utom Kasper. Ju mer han tänker på det desto mer känner han att han måste få reda på sanningen. Men för att göra det måste han komma henne nära, vilket han upptäcker är mycket svårare än vad han först hade trott.

På ängen dansar älvorna:
"Titta, Lova. Är det inte vackert?" 
Jag nickade och tittade med stora ögon ut över landskapet framför mig. 
"Hur blir det så?" frågade jag hänfört. 
"Det är älvorna som dansar", sa mormor med mjuk stämma.

▪□▪□▪

När Lova var 14 år fick hon beskedet att hennes mormor hade cancer. Långsamt såg hon hur hennes värld föll samman i takt med att hennes mormor, hennes favoritperson, blev sjukare och sjukare.
Vid 16 års ålder orkade hon inte längre. Hennes mormor var så sjuk att hon inte ens kunde lämna sängen, och de glada dagarna med bullbak och usel musik var borta sedan länge. Hon tog då den sista, desperata utvägen; alkohol och ett liv i förnekelse.