Att kunna få delge en historia som berör och som ger kraft till någon att kämpa trots bekymmer, det är vad jag vill förmedla med min bok. Jag har aldrig skrivit något verk tidigare så jag behöver få massor av feedback för att att kunna utvecklas och göra historien både givande och spännande. 
Att kunna uttrycka sina känslor öppet är svårt i dagens samhälle, speciellt om man är en man. Att leva med tunga minnen från barndomen av en far som inte fanns där när man behövde honom, med minnen av övergrepp från 4:a års åldern och att sedan leva med ångest och depression under många år vill jag kunna få berätta min historia och få fler människor att våga öppna sig och tala om sorg. För hur kommer det sig att vi  gärna delar med oss av glädje till alla, men sällan delar vår sorg med våra nära och kära? Hur kommer det sig att man ska behöva "hålla masken" inför sina närmaste vänner? Hur kommer det sig att man inte blir "godkänd" om man inte är utåtriktad och glad? 1 av 4 människor har själv haft en psykisk sjukdom. Det innebär att i stort sätt alla människor har någon vän eller familjemedlem som haft en psykisk sjukdom. Hur kommer det sig då att vi inte pratar om det och hanterar det som vilken annan sjukdom som helst? Hur kommer det sig att man säger till en som lider av depression att den ska inte känna sig ledsen, den har massor av människor som älskar den. Men man säger inte till en som är förkyld, "Nä du ska inte känna dig förkyld, det är bara tänka positivt så kommer du att bli frisk"