De flesta människor är inte unika. Visst, vi alla har små grejer som skiljer oss från mängden, men de flesta av oss hamnar inom spektrumet av vad som anses "normalt". Det är inget fel med att vara normal. Vi har utvecklats för att tycka om det normala, för att dras till symmetri och genomsnittet. Det som skiljer sig från det "normala" är farligt och fel. De få människor som är unika och annorlunda på riktigt är bland de mest ensamma och missförstådda. 

Jag tycker om att skriva om människor. Vanliga människor med vanliga fel. Människor som inte är perfekta eller genom onda. Människor är inte tvådimensionella, vi har nyanser och variationer, det är det som är intressant. 

Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det här. Men vi alla har svagheter och styrkor. Det är okej att inte sticka ut. Man kan vara lycklig ändå.