Jag bara ligger där, mitt i vägen. Det är en bred gata, men det kör nästan aldrig några bilar här, speciellt inte vid den här tiden på dagen. Regnet faller över min kropp och molnen gör allting mörkt. För bara några timmar sedan stormade jag ut ur byggnaden, och möttes av konstiga blickar från hennes familj. jag sprang och sprang och hade ingen aning om vart jag var på väg. Och nu ligger jag bara här. 2 mil bort från staden där jag bodde. För det var här allting började. https://www.wattpad.com/story/101421799
