DANDELIONS IN JULY — COMPLETED
I honestly don't know where to start.
Parang kahapon lang, nasa isip ko pa lang sina Xiekie at Trevin. Ngayon, natapos na ang buong journey nila.
First of all, gusto kong pasalamatan ang sarili ko.
Thank you, self, for not giving up on this story. Sa lahat ng puyat, pagod, overthinking, at moments na gusto ko nang huminto, ipinagpatuloy ko pa rin. Tinapos ko ang kwentong ito, at sobrang proud ako sa sarili ko para doon.
And of course, thank you so much sa lahat ng readers ko.
Sa lahat ng nagbasa, bumoto, nag-comment, nag-share ng thoughts nila, at naghintay sa bawat update maraming maraming salamat.
Hindi ninyo alam kung gaano kalaking motivation ang bawat read at vote para sa isang writer. Every notification, every comment, every reaction made me want to continue writing.
Thank you for loving Xiekie and Trevin as much as I do.
Thank you for staying until the very last chapter.
Sana napasaya kayo ng story nila. Sana kinilig kayo. Sana may mga eksena kayong hindi makakalimutan. At sana naging comfort story ninyo ang Dandelions in July kahit papaano.
This story will always have a special place in my heart because it taught me that every story deserves to be finished, and every writer deserves to believe in themselves.
To my readers, thank you for being part of this journey.
And to Xiekie and Trevin...
Thank you for letting me tell your story.
"Some flowers bloom in spring. Others bloom in July."
With love,
—Xeefyn