Festival

Kapitel 2

Yay, äntligen kapitel 2!  Bilden är tänkt att ge en idé om hur Mia är klädd i bomberjackan, iih!

Glöm inte att kommentera, gilla och lägga till i era bibliotek så ni inte missar nästa del! 

------------------

Min hjärna fick kortslutning och svek mig. Jag kom inte på något vettigt att säga utan tog bara emot min telefon utan ett ord. Vad fan säger man till en internationell dj-stjärna?
En framgångsrik, supersnygg DJ-stjärna som sett dig i en av dina minst smickrande stunder,
i lera från topp till tå. Plötsligt kändes alla meningar jag försökte bilda i mitt huvud töntiga och jag skämdes ännu mer över att jag inte bara sprungit in i honom utan också låtit honom se mig så här och inte mitt snyggaste jag. Tankarna gick helt plötsligt på högvarv och jag mumlade fram ett tack och satte sedan riktningen långt bort därifrån utan att vända mig om.

Jag hade Alex Hawkins jacka på mig. Den Alex Hawkins. För att vara en person som egentligen inte bryr sig så mycket om kändisar så började jag fantisera som om jag vore ett livslångt hängivet fan av honom. Hans ögon hade varit så fina och fängslande. Vad gjorde han ute i publikhavet? Var han inte rädd att bli påhoppad av tusentals fans? För tro mig, det var fullt av dom här ikväll. Hade han inte någon cool efterfest att gå på eller en tillställning för den uppenbara VIPen? Tankarna virade runt samtidigt som jag fortsatte att gå, utan något egentligt mål. Mitt uppe i mina tankar blir jag dragen i armen åt sidan.

"Mia! Vart har du varit hela kvällen?" Jenny och Maja tittade på mig som om jag varit borta i flera timmar när det är dom som har varit borta från mig.

"Jag var på toa. Sen hittade jag inte er igen".

"Vi har försökt ringa dig flera gånger" Maja höll upp skärmen på hennes mobil som visade alla samtal de försökt att nå mig med.

"Min mobil har dött, sorry" svarade jag och halade upp den ur jackfickan och stirrade på den blint som om den helt plötsligt skulle vakna till liv. Samma mobil som Alex Hawkins nyss hade plockat upp när jag tappade den.

"Vems jacka har du på dig egentligen?" Jenny tog tag i jacköppningen och granskade den.
"Jag lovar att jag kan din garderob utantill och du har definitivt inte någon svart bomberjacka. Speciellt inte en från herravdelningen" lägger hon till och tittade på mig samtidigt som hon höjde på ögonbrynen menande. Jag tänkte efter en stund innan jag svarade. De kommer ändå inte tro mig om jag säger vems jacka det är egentligen så jag svarade att det var någon random snubbes bara. Både Maja och Jenny verkade tro på mig och det känns ganska skönt att slippa dra hela historien för dom. En annan gång kanske. Det fick vara min lilla hemlighet så länge.

"Vart har ni gjort av Felix?" sa jag för att leda in på något annat ämne. Det är knappt att jag förstår själv vad som nyligen hände, så hur ska jag kunna förklara för någon annan? Plötsligt kände jag mig inte alls lika påverkad av all alkohol som vi druckit under kvällen.

"Han står där borta och snackar med vakterna in till ett ställe för folk med premiumbiljetter. Han känner tydligen någon av dom och skulle se om de kunde fixa in oss". Jag vände mig om och såg Felix röda siluett. Han pratade med vakten och pekade mot oss och vände sig sen tillbaka och fortsatte gestikulera med sina händer. Efter en stund vinkade han åt oss att komma fram till honom.

"Mia, där är du ju. Vi har letat efter dig. Snygg jacka gumman, inte riktigt din stil men ändå" sa Felix och la en arm om min axel. "Jag har snackat lite med grabbarna här och de låter oss komma in" fortsatte han och visade med tummen mot vakterna som stod bakom honom.

"Alltså sorry, men jag känner mig extremt jäkla ofräsch" sa jag och försöker göra något åt mitt hår som är alldeles frissigt från regnet. Det slutar i att jag som vanligt sätter upp det i en tight knut.