22 år senare

Prolog

Utanför bilrutan ser man de fina husen i London flyga förbi. Jag känner hur adrenalinet pumpar runt i kroppen, jag är väldigt exalterad men samtidigt är jag också väldigt nervös.

Mitt namn är Lily Potter, ja du läste rätt, Potter som i Harry Potter som i han som dödade världens mest fruktade svartkonstnär någonsin.

"När är vi framme?" Frågar jag min pappa.

"Bara 15 minuter kvar." Svarar han och tittar bak på mig.

Hans ögon är helt klargröna, han har svart rufsigt hår, runda glasögon och ett blixtformat ärr i pannan.

Jag ser mig själv i backspegeln, det flammande röda håret som slutar strax nedanför axlarna och de gröna ögonen som jag älskar så mycket lyser tillbaka på mig som om jag var gjord av neon.

"James, Al, sluta bråka, vi orkar inte höra på ert evinnerliga tjafs." Säger min mamma, Ginny Weasley.

Vi ser nästan exakt likadana ut det enda är ögonen, mammas är mörkt bruna och inte alls gröna som mina, det har jag fått från min pappa.

Mina två bröder, James och Albus, är fyra och ett år äldre än mig, med andra ord 15 och 12 år gamla.

James är helt och hållet en blandning av Ginny och Harry, han har Harrys hår men Ginnys ansikte och ögon. Albus är en nästan exakt kopia av Harry, det enda som inte är samma är Harrys blixt ärr i pannan, det har inte Albus.

Jag tycker verkligen om dem, men gud vad irriterande de är när de grälar så här. Jag gillar inte att erkänna det men om jag ska vara ärlig gillar jag nog James mer, Albus är lite... speciell.

"Nu är vi framme barn." Säger Ginny.