22 år senare

DET

Tåget jag ser framför mig är helt fantastiskt. Hogwarts expressen är ett rött tåg som går från London, Kings Cross, plattform 9 ¾ kl 11.00 den 1 september.

Det är bara unga trollkarlar och häxor som kan åka med det tåget, det tar dig nämligen till Hogwarts, skola för häxkonst och trolldom.

För att komma dit måste man gå igenom biljettspärren mellan plattform nio och tio. Jag har gjort det så många gånger redan att jag inte tycker att det är läskigt längre. Visst, det är mitt första år på Hogwarts men mina bröder, som ju är äldre än mig, har gått där i flera år redan och jag har följt med varje gång.

Första gången var jag bara sju år gammal och jag var alldeles livrädd men mamma höll mig i sin famn och då gick det jättebra. Jag ser upp till mamma väldigt mycket, man skulle kunna säga att hon är min idol.

"Kolla, där är dem!" Ropar plötsligt mamma.

Framför oss står min morbror Ron Granger-Weasley med hans fru, och min enda "moster", Hermione Granger-Weasley.

Bredvid dem står deras två barn, Hugo och Rose Granger-Weasley. Rose är lika gammal som Albus och Hugo är ett år yngre än mig men eftersom att jag är född så sent på året går vi samma år på Hogwarts.

Han är egentligen bara två månader yngre än mig men jag bara älskar att reta honom för att jag är ett år äldre än honom.

Hugo är lång, har oändligt med fräknar, jätte blåa ögon och har flammande rött hår precis som jag, och resten av familjen Weasley för den delen. Han är som en exakt kopia av Ron precis som Albus är av Harry.

Rose är inte riktigt lika lång, har nötbruna ögon och långt och, som du kanske redan förstått, flammande rött hår. Jag heter ju inte Weasley i efternamn men min mamma är från början en Weasley därför har jag också fått deras hår.

"Vi borde nog gå på tåget nu." Säger morbror Ron och pappa håller med så de börjar lasta våra koffertar på tåget.

Alla barnen i sällskapet ska med så det är fem koffertar i år.

"Lily!" Hör jag plötsligt en röst ropa bakom mig och där står Ellie Lovegood.

Jag släpper alla mina saker och rusar rakt in i hennes armar. Ellie och jag har varit bästa kompisar sen så länge jag kan minnas. Hennes föräldrar är Luna Lovegood och Neville Longbottom, eller professor Longbottom som jag borde börja vänja mig vid att säga. Hon har långt, nästan vitt hår, ljusblå ögon och har ett runt ansikte precis som hennes pappa.

"Hej Lily!" Säger Luna och vinkar samtidigt som hon går bort till våra föräldrar.

De var bästa kompisar när de gick i skolan, Hermione, Ron, Luna, Neville, min mamma och pappa. De bildade en klubb som de kallade för Dumbledores Armé där de tillsammans försökte besegra Voldemort, eller ja det började med att min pappa skulle vara deras lärare i praktisk försvar mot svartkonster för deras lärare det året, Dolores Umbridge, var sjukt dålig.

"Hur har din sommar varit tjejen?" Frågar Ellie plötsligt och vi börjar prata oavbrutet i mun på varandra om hur våra sommarlov har varit.

Ellie har varit på Irland och letat efter några magiska växter till årets örtlära, hennes pappa är lärare i det ämnet, och varit i Frankrike och bara turistat.

"Det verkar ju superhärligt" Säger jag mitt i en mening om mitt besök i Sverige till mina sysslingar.

Pappas kusin flyttade till Sverige för att hans fru bodde där så nu har jag halv svenska sysslingar. Jag och den äldsta dottern Emelin är väldigt bra kompisar, även om hon är typ 4 år yngre än mig, och jag längtar redan tillbaka till dem.

"Hörrni tjejer, nu missar ni snart tåget!" Ropar Hermione och vi springer dit.

"Ta hand om dig nu, vi ska skriva varje dag!" Lovar mamma när jag har gått på.

"Ja då, jag kommer sakna dig jättemycket!"

"Puss, puss" Hör jag henne ropa avlägset, men det är för sent, tåget har redan åkt så jag hinner inte svara.

Jag, Ellie och Hugo går runt och försöker hitta en ledig kupé och efter typ fem minuter hittar vi en, helt tom faktiskt!

"Gud vad skönt, nu är vi äntligen påväg!" Säger Hugo belåtet när vi har satt oss.

Jag och Ellie håller med och skrattar. Jag vet inte riktigt vad vi skrattar åt men det gör vi och det är ett härligt skratt. Ett väldigt härligt skratt. Sedan framför jag min idé som jag har tänkt på så länge.

"Jag vill starta en sång klubb." Säger jag bara rakt ut."På Hogwarts."

"Men det behövs ju inte." Säger Hugo högst motvilligt. "Du har ju redan paddkören med professor Flitwick."

"Jag tycker att det är en jättebra idé!" Säger Ellie gillande. "Jag vill jättegärna vara med!"

Jag ler tacksamt år Ellie samtidigt som jag himlar med ögonen mot Hugo. Jag fattar inte varför han tycker att det är en dålig idé! Visst, kören med professor Flitwick finns ju men det är mer traditionell musik, av trollkarlar och häxor! Jag vill sjunga pop och hiphop av mugglar artister som Lady Gaga och Harry Styles. Jag ska prata med föreståndaren i vilket elevhem jag nu hamnar i och fråga om jag får. Man får ju alltid hoppas!

"Något från vagnen barn!" Hör jag plötsligt en röst säga.

Härligt, nu får vi godis! Trollkarls godis är mycket godare och roligare än mugglargodis, man vet aldrig riktigt vad man får i sig!

"Hallå barn, vill ni ha något från vagnen?" Säger damen med godisvagnen.

"Tre pumpapastejer, två kittelkakor, ett paket Bertie Botts bönor i alla smaker, fem chokladgrodor och en flaska med pumpasaft tack" Säger jag och håller fram en galleon.

Hugo beställer ingenting, han får inte äta godis eftersom att hans morföräldrar är något som mugglare kallar för tandläkare, de tar hand om tänder, helknasigt om du frågar mig. Ellie beställer typ halva vagnen känns det som. Hon är väldigt bortskämd och får alltid sjukt mycket godis varje dag så såklart äter hon mycket godis idag också. Vi tre har jättekul, byter chokladgrodekort, skrattar och spelar trollkarlskort tills DET händer.

DET är att det kommer någon och knackar på på kupé dörren. Det är nog den snyggaste killen jag någonsin sett han har kortklippt blont hår, är lång, helt perfekt lång, och har fräknar i ansiktet. För att inte tala om hans ögon. Dem är helt underbart blåa, dem är mörkt mörkt blå, nästan marinblå! Jag tappar andan och måste titta bort.

"Kan jag sitta här?" Frågar han med en silkeslen och perfekt röst.

"JA!" Nästan skriker jag utan att tänka men det gjorde ingenting för i nästan sekund ställer sig Hugo upp och kramar honom.

Kramar honom? Jag fattar ingenting och tappar hakan men stänger den snabbt för jag inser att jag måste se ut som en mupp. Jag kan inte låta bli att fixa till mitt hår även om det måste se jättelöjligt ut.

"Jacob? Vad gör du här!?" Säger Hugo med ett skratt.

"Ja, jag blev antagen till Hogwarts så nu är jag här!" Svarar killen som tydligen heter Jacob, ett fantastiskt namn om du frågar mig.

"Ellie, Lily, det här är Jacob Johnsson, Jacob det här är Lily Potter och Ellie Lovegood." Presenterar Hugo oss, det är nog tur för jag tror inte att jag hade kunnat prata högt inför honom.

Vi tar i hand och hans hud är silkeslen och gud vad jag önskar att jag bara kunde hoppa upp i hans famn och kyssa honom. Nej usch så kan jag ju inte tänka, vi har precis träffats!

Han sätter sig mittemot mig, bredvid Hugo och jag kan bara inte låta bli att stirra på honom. Som tur är puttar Ellie till mig för det är tydligen någonting coolt utanför fönstret. Jag tittar ut utan att riktigt se något och jag kan inte riktigt fokusera på någonting, jag har fullt upp med att tänka på Jacob.