Pussel | o.r

Kapitel 7

°Ogges perspektiv°

”Oscar! Kom upp nu!” ropar mamma för kanske tredje gången och med en suck kliver jag ur sängen. Jag kliar mig i nacken och kollar runt på mitt rum för att hitta mina byxor. Efter en stunds letande hittar jag dom, jag drar på mig dom innan jag springer ner för trappan och in i köket.

”God morgon” säger jag och mamma kollar på mig med ett leende som jag besvarar.

”god morgon, planer för dagen?” frågar hon och jag rycker på axlarna.

”vet inte, Omar flyttar hit idag men annars inget” svarar jag och mamma nickar.

”jaha, okej men nu måste jag gå. Mat finns i kylen” säger hon och pussar mig på pannan innan hon försvinner ut genom dörren. Jag suckar och öppnar kylen. Frukost, inte hungrig men måste äta nått, macka. Jag säter mig vid köksbordet med min macka. Vad ska jag hitta på? Omar kommer inte förens efter träningen och den är vid två. Så hela förmiddagen har jag ledig. Precis som om hon läser mina tankar plingar telefonen till och jag plockar osmidigt upp den ur fickan.

”hjälp mig! Uttråkningen tar mig!” jag skrattar tyst för mig själv när jag läser smset.

”parken? your hero rescues you” skickar jag iväg innan jag ställer mig upp med mackan i munnen. Jag går upp på mitt rum, drar på mig en töja och hoppar sedan ner för trappan. In på toa, borsta tänderna och snabbt fixa håret innan jag hoppar ner i soffan och väntar på ett svar.

”absolut, va bra att han förstod vad jag menade” svarar hon och jag ler.

”ja, klart, är hos dig om 10?” skickar jag och går bort till hallen. Jag drar på mig skorna och går sedan ut igenom dörren. Jag får en tumme upp innan jag börjar gå. Solen skiner och det är nästan vindstilla. Dock har inte sommar värmen kommit än, men den är snart här. Efter att ha gått i ungefär tio minuter kan jag se Oscars och Sagas hus. Jag snabbar på stegen en aning och lyfter blicken en aning. Precis när jag ska knacka öppnar Saga dörren och hennes fejkade leende pryder hennes ansikte, jag ler försiktigt tillbaka innan jag hälsar på Oscar som kommer ner springandes för trappan.

”jaha, det är Ogge, hej” säger han och Saga nickar.

”hej” säger jag och kollar på Saga som drar på sig skorna. Hon kollar upp på mig med sitt leende och går sedan utanför dörren.

”hejdå, ses sen” säger jag till Oscar innan jag stänger dörren och små springer i kapp Saga. Våra steg styrs mot parken, där sätter vi oss på en utav bänkarna. Vi sitter där länge, bara pratar, skrattar åt folk som går förbi och skrattar i allmänhet.

”men Saga, berätta lite om dig själv. Jag vet typ att du heter Saga och gillar glass, mer vet jag inte” säger jag och Saga kollar på mig med sina stora blå ögon.

”ja, vart ska jag börja? Jag har jätte dåligt förtroende för folk, vågar inte lita på någon. Det tog Johanna ett år att vinna mitt förtroende, men det är klart, känner jag att jag kan lita på någon till 100 % så gör jag det och berättar allt. Jag har klaustrofobi och hatar verkligen trånga utrymmen. Jag älskar, verkligen älskar glass, fast det visste du redan. Min favorit färg är röd och marin blå, jag gillar egentligen inte att prata om mig själv men, men. Och nu kommer jag in på nåt mer att berätta” säger hon och jag nickar.

”klarar du av en kram?” frågar jag och hon skrattar och nickar.

”det är klart jag gör” säger hon och kramar mig, jag skrattar tyst och kramar tillbaka. Våran kram avbryts av att min telefon ringer. Det är larmet, det är dags att gå till studion.

”dags att gå, kom” säger jag och ställer mig upp, lika så Saga. Vi börjar gå mot studion, jag lägger armen runt hennes nacke och hon skrattar men flyttar sin arm till min rygg.

”Hur långt är det?” frågar hon efter en stund och kollar ner på sina fötter.

”tar kanske tio minuter till” svarar jag och hon nickar som svar. Vi fortsätter vår resa till studion och efter tio minuter öppnar jag glas dörrarna till studion. Felix kommer fram och jag blev nästan chokad, han är alltid sen, särskilt på lördagar.

”trevligt att du var i tid Felix” säger jag och han ler stolt.

”din mamma körde hit dig” säger jag lömskt och hans stolta leende förändras till ett vanligt litet leende.

”ja” svarar han tyst innan han försvinner in igen.

”borde inte Omar vara här också då?” frågar Saga och jag rycker på axlarna.

”Felix! Vart är Omar?” frågar jag och han pekar på toaletten. Jag nickar och hoppar ner i soffan bredvid Felix. Det dröjer inte länge innan Oscar står i dörr öppningen med telefonen mot örat. Han sparkar av sig skorna och stoppar ner telefonen i bakfickan innan han kommer bort till oss.

”hej” säger han och sätter sig ner bredvid Saga i soffan mittemot. Omar kommer ut från toaletten och lyser upp i ett leende när han ser Saga. Lika så hon, hennes leende växer en aning och jag skrattar tyst. Vi kör igång med träningen och tiden bara flyger iväg.