Maran - Reviderad

Maran del 4

Nästa dag var jag förkyld. Mamma hade frågat om jag ville att hon skulle stanna med mig men jag sa nej. Hon hade precis börjat jobba, jag kunde inte bara tvinga henne att stanna på grund av mig, dessutom var jag 13 och kunde klara mig på tu man hand.

Men jag tänker inte ljuga, under alla de två dagar jag var sjuk så var jag rädd, rädd att jag skulle få samma upplevelse som då, med Kvinnan...

Men jag mår bättre nu. Jag tror att jag kanske bara inbillat mig det hela, hela drömmen och 'Saken' som var där i rummet. Jag menar, en kvinna som sitter på en? Jag kunde lika väl bara ha drömt det. Men jag berättade som tur inte det för mamma, det skulle bara vara skämmigt. Jag hade börjat gå tillbaka till skolan och alla klasskamrater var ändå rätt schyssta att hänga med. Och möblerna var här nu också!

-Jaha, då slutar vi, skynda er till matsalen nu, det stod att det skulle bli fisk med kokt potatis & dillsås idag, sa min mentor Ivar

Flera skyndade in till matsalen och jag stod sist i ledet. 

-Så, inga paranoida drömmar på sistone?

Jag hörde en röst bakom mig.

-Va? Jag tittade bakom mig och tittade på en kille, om jag minns rätt så hette han något på F
-Jag vet att ni bara skämtade med mig, sådär som man brukar göra med nya, sa jag och skrattade
-Om du inte tror på oss så sover du med egna risker. Men jag har läst om maror, och jag vet att du säkert sett Den när du precis vaknat. Mitt tips är att du lägger linfrö runt sängen när du sover, sa han
-Vad menar du? Varför skulle jag göra det för? Och vem är du? frågade jag
-Jag heter Filip och har bott här i Tavhamn under hela mitt liv. Jag vet att man drömmer sånt här. Det är något de inte berättar när du bosätter sig här, att det finns en mara som väljer att komma till en någon natt och rider på en för att söka trösten hon aldrig fått. jag sökte upp det, kollade om det funkade att strö linfrö runt och, som jag redan förklarat, så funkar det. Föräldrar tror aldrig på barnen när de säger att de drömt och sett Henne, även om våra föräldrar själv upplevt mardrömmarna. Hennes förbannelse är evig och hon blir inte till människa när hon vaknat. Hon har hemsökt här så länge man kan minnas. Fast inga vuxna pratar om det... Jag tror att det har med att de själva vill bara glömma bort det, och därför väljer att titta bort när ett barn anstränger sig till att bli hörd. De alla vet att det inte är fantasiberättelser, för i så fall skulle vi aldrig ha några bevis till det...
Vi tittade på varandra länge innan han tittade ner på mina läppar

- Titta, du har själv fått ett bevis, sa han och tittade på mitt nya munsår