Jag försökte ignorera det Filip sagt till mig. Men det kändes som att han inte ljög, jag trodde på det han berättat. Jag hade bett mamma att sova i hennes säng, först hade hon frågat om det var något, men sen hade hon låtit mig. Kalla mig feg, men det skulle du också gjort. Jag hade lagt några andra frön, pumpafrön, eftersom vi inte hade linfrön, och hoppades att det skulle funka. Jag försökte sova och blundade hårt. Men det gick inte. Det kändes som evigheter, mina ögon kunde se möblernas silhuetter. Men jag lyckades till slut börja känna mig sömnig. Jag drömde om en sjö, jag var ensam och kände vattnets vågor...Nu kände jag även något kallt o tungt, vattnet blev kallt och jag började frysa, jag kunde inte längre sväva i vattnet, jag darrade istället. Jag tittade runt medan jag försökte hålla mig över vattnet. Jag plaskade och hostade och försökte göra allt möjligt, men det var omöjligt. Synen blev suddig men jag såg hur mina händer blev gråa. Plötsligt drog något mig ner! Jag öppnade ögonen och såg något, något med trassligt hår och smala tunna gråa armar. Något med gråtande våldsamma ögon och en min som aldrig skulle kunna lämna mina minnen. Det blev suddigt men jag förstod vad det var.
Det var Maran.
Det var jag.
YOU ARE READING
Maran - Reviderad
HorrorNär Lejla och hennes mamma flyttar till en småstad upptäcker Leila något hon inte förväntat sig- mardrömmar börjar plåga henne medan livet tar en vändning. En novell om att flytta in i en by långt utanför storstaden, i ett hus med en oförberedd och...
