The nightmare

Det vita rummet

Jag vaknar upp i ett vitt rum. Jag känner fortfarande den blixtrande smärtan i huvudet. 

"Hon har vaknat nu." hör jag en röst säga.

Jag vänder på huvudet när jag ser en person som ser ut som en läkare.

"vilka är ni, vart är jag" säger jag till personen som liknar en läkare.

''Hej du mår bra nu. Du ramlade och slog i huvudet, tur som är så var det en granne som såg och ringde snabbt till oss'' säger läkaren.

''Mitt huvud det värker och gör ont'' säger jag lite stressat.

''Jag vet gumman men det går över om 3-4 dar ska du se, se bara till att ta den här tabletten så kommer du bli bättre till slut, du ska ta den 2 gånger om dan morgon och kväll'' Säger läkaren till mig.

''Ja, det är klart'' Säger jag.

''Bra men du kommer att få stanna här tills din mamma kommer, ok'' Säger läkaren och ler lite smått.

''Ok''

*En timme senare*

''Hej gumman, jag kom så fort jag kunde'' Hör jag min mamma säga.

Jag vänder mig om för att titta. ''Hej mamma, tack för att du kom'' Säger jag med smärtan i bakhuvet.

''Det är klart att jag kom, nu åker vi hem så kan jag få se din fina lägenhet'' Säger mamma och ler.

''Ja, det låter bra'' Säger jag glatt.

Hemma.

''Mamma, jag måste få berätta en sak...'' Säger jag ganska skrajt.

''Ja, vad är det gumman'' Svarar mamma förvånat.'

''Jo det är så att jag tror inte att jag bara ramla för att innan jag slog i huvet så kände jag hur någon tog tag i min axel och drog mig bakåt'' Säger jag nästa gråtande.

Min mamma blev först ganska chockad med sen sa hon.

''Jag tycker att du bodde prata med vissa av dina grannar..''

''Mamma vad vet du, vad är det du inte berättar''

''Rose, det är såhär att det var en brand här för längesen..''

''Ja och?''

''Jo, det är såhär att min mamma, jag och min lillasyster bodde här när vi bar små jag och min syster''

''Va vad sä...''

''Bli inte arg nu Rose, lova mig det''

''Ok, jag lovar med det ör bara att du sa att din mamma och din syster dog i en bilolycka och att ni bodde i en stuga ute i skogen. Varför ljög du och inte bara berättade direkt''

''Jo, det var så att det var min mamma som startade branden''

''Va varför'' Avbryter jag min mamma.

''Jo, det är så att min mamma var alkoholist och var rätt så ilsken och arg av sig rätt så ofta, hon kunde även ibland slå mig och min syster''

''Va, vad hemskt''

''J, jag vet men så var det ju så att min mamma tänkte att hon ville ta livet av sig och så en natt tände hon eld på lägenheten med min syster där inne''

''Va, men var va du då''

''Jo var hemma hos en kompis när allt det här hände och det var därför jag inte ville berätta för att det var min mamma som tände eld på sin egna lägenhet, det är därför dom här ryktena finns och dom är dessutom sanna'''

''Ok, men nu är jag trött och hungrig kan vi inte äta någon mat''

''Jo, jag är ganska sugen på tacos''

''Men det åt jag igår innan jag slog i huvet mamma, kan vi inte äta något annat''

''Jo, vi kan äta typ kö...''

''Vänta mamma nu hörde jag det igen''

''Vad''

''Jo det ljudet jag hörde innan jag gick ut till trapporna och slog i huvet''

Fortsättning följer...