I'm fine

Del 35

~ Felix Perspektiv ~

Jag lämnade Moa ofrivilligt och gick ur hennes rum och in till killarna där de satt och bara väntade på att få höra om jag övertalat henne eller inte.

- Filip, om du skall men henne lämnar ni om en och en halv timma. Men du får även stanna med oss killar om du vill och hjälpa oss. Säger jag och kollar på Filip.

- Men Moa då? frågar Omar oroligt

- Hon åker. säger jag och lämnar rummet igen och går ner och genom köket och ut på baksidan och sätter mig i hängmattan. Tar upp mobilen och går in på instagram och lägger ut en hel svart bild och skriver under " If your love was all I had in this life, well that would be enough until the end of time. Så rest your weary heart and relax your mind cause I'm gonna love you girl until the end of time". Klickar sedan på publicera och likes och kommentarer trillar in. Jag låser mobilen och lägger den under mig och tittar upp på den stjärnklara himlen och stänger sedan ögonen och försvinner in i mina egna tankar.

~ Filips Perspektiv ~

Hon skall åka iväg. Och ingenting kan stoppa henne. Inte ens Felix och då finns det verkligen ingenting. Visst de har percis blivit vänner och hon har percis förlåtit han. Men sättet hon pratar om honom även när vi var i London var på ett annorlunda sätt. Hon i princip hatade honom men ändå gick det inte en dag utan att hon pratade om honom. Varför? Jag har ingen aning, tjejers hjärnor verkar alltid göra allt så invecklat och mer komplicerat än vad det egentligen är. Varför inte bara gå den enkla vägen och inte ifrågasetta allt.

Jag funderade på att åka med Moa hem eftersom hon är ändå min bästa vän och jag kan inte bara lämna henne i sticket. Men samtidigt att få jobba här och utveckals i USA är stor skilnad på att filma hemma i London. Omar, Oscar och Ogge var väldigt bra på att övertala och det där med att stanna blev ett säkrare och säkrare val. Ur mina tankar och allt kaos som händer plingar min mobil och det var från Moa, "Filip, jag vill att du stannar. Det är bara några veckor kvar plus att jag vill att du ska få uppnå din dröm och utvecklas så mycket som möjligt och både du och jag vet att det inte sker i London. Stanna och utvecklas men framför allt, ta hand om killarna. Och jag är nog inte kvar när du får detta sms för åkte tidigare, du vet hur mycet jag hatar att säga hejdå. Älskar dig bästis"

jag släppte mobilen och ställde mig upp och sprang in till Moas rum. Drog upp dörren och såg att alla hennes saker var borta. Jag sprang ut på balkongen i hopp om att hon skulle sitta där. Men det var helt tomt. Jag hörde fotsteg bakom mig och ut på balkongen kom Omar, Oscar och Ogge.

- vart är hon? frågar Ogge oroligt

- Hon har åkt, säger jag och känner gråten i halsen.

- Men hon skulle väll inte åka förens om en timma?, frågar Omar som sätter sig i en av fotöljerna.

- Hon åkte tidigare säger jag kortfattat och springer ner för att se om Felix vet om det. Jag möter Katia i trappan och frågar var Felix är och hon säger att han är på baksidan så jag ökar mina steg ytterliggare och är snart ute och ser han ligga i hängmattan.

- Vet du om det? Frågar jag och kollar på han

- Vet vad? frågar han och kollar förvirrande på mig.

- Hon har åkt, viskar jag nästan fram och ser hur Felix chockat på

- ÅKT VAD? ropar han nästan ut och ställer sig upp och är påväg att springa in.

- Felix det är försent, hon har åkt hem. säger jag och Felix bryter ihop. Han sätter sig ned igen och tårarna byggs sakta upp i hans ögon.

~ Moas Perspektiv ~

Jag satt själv i taxin påväg till flygplatsen. Maria var tvungen att stanna två dagar till då hon skulle på ett viktigt möte och jag sa att det var lugnt då jag behövde ta det lite lugnt då jag inte varit hemma på ett tag så jag skulle bara ta det lugnt. Filip ville jag ärligt inte ha med hem då jag vet vilken grym filmare han är och för att han skall få utvecklas behöver han stanna och få göra det.

Jag lämnade huset utan att säga hejdå då jag aldrig varit en människa som varit bra på att säga hejdå till folk och speciellt inte till sånna som man inte vet när man kommer träffa igen.
Taxiresan till flygplatsen gick fort och då det var väldigt sent så var det inte så jätte mycket folk. Eller det var inte mycket jämfört på vad det kan vara vid luchtid.

Jag tog upp mobilen och gick in på twitter och tweetade "Bye USA, gonna miss u" och klickade på skicka knappen och satte sedan mobilen på flyplansläge och kopplade in en hörlur och gick in och satte mig på min plats i flygplanet och satte på Shawn Mendes nya album.

Om bara ett par timmar sitter jag i min egna lägenhet i London igen. För första gången på ett bra tag och aldrig har jag längtat så mycket till mitt egna hem. Men framför allt till min egna säng.

II Näst sista kapitlet ojoj, vill bara tacka alla som faktiskt fortsätter att läsa och rösta och framför allt kommentera. Det är ni som får mig att fortsätta skriva och får mig att vilja göra detta. Ni är GULD värda II