I'm fine

Del 17

~ Moas Perspektiv ~

30 minuter senare hörde jag Sofia och Sandra och gick och öppnade dörren.

-       Moa vad är det som har hänt? Frågar Sofia oroligt.

-       Ta av er skorna och kom sedan in i köket. Svarade jag och gick dit så länge.

Inte långt efter kom de båda in.

-       Så berätta nu, sa Sandra.

Jag berättade allt från varför jag lämnade Sverige och flyttade till London. Sedan när dom trodde det var allt sa jag

-       Det var inte allt, gruppen som vi ska åka runt med i Usa är just de fyra killarna som fått mig att må som jag mådde och fått mig att hata mig själv.

-       Moa, du är inte själv, vi kommer alltid finnas vid din sida. Vill de dig något så får dom komma förbi oss först. Detta är din chans. Låt inte en grupp på fyra killar ta den chansen ifrån dig. Efter allt du gått igenom förtjänar du detta mer än någon annan, säger Sofia.

-       Gruppkram? Frågar Sandra

Ni alla ställer er upp och gör en gruppkram. Och går sedan och sätter er och kollar på en film. Ni bestämmer att Sandra och Sofia skall sova över hos dig de dagarna som är kvar innan ni åker till Usa, där jag kommer få göra min dröm och även träffa de personer som jag minst av allt vill träffa på hela denna planet, TFC.

~ Felixs Perspektiv ~

Vi kom till flygplatsen och där var det hur mycket foooers som helst. Ta mig inte fel, jag och de andra killarna tycker det är jätte kul men ibland blir det bara för mycket. Ibland behöver man sitt privatliv.

Flyget skulle ta ca tolv timmar. Vilket är ganska länge. Men eftersom jag hade med mig killarna och Katia så kändes det som att detta skulle vara det minsta problemet på denna resa. Det största problemet var Moa. Inte bara för mig för jag förstörde relationen mellan henne och de andra killarna när jag förstörde hennes och min relation.

~ Moas Perspektiv ~

Flyget var precis på väg att landa och det var så skönt. Vi hade ändå suttit i detta flyg i ett par timmar och att få känna mark igen skulle bli underbart, men framför allt att vara i Usa. Vi gick av planet och det var lite fans vid flygplatsen vilket kändes ganska konstigt eftersom jag aldrig varit här innan. Eftersom vi ändå skall vara här så långe så hyrde Maria ett hus som vi alla skulle bo i. Huset låg ca 30 minuter från flygplatsen och var hur fint som helst.
Stort, fräscht och framför allt nära till i princip allt. Studion låg bara några minuter bort och där jag skulle börja mini turnén låg i princip runt hörnet. Och sedan skall jag åka runt till massa småställen här omkring.

-       ni tjejer kommer få var sitt rum på andra våningen. Jag kommer bo på nedervåningen okej? Sa Maria när vi började bära in våra väskor

-       Låter jätte bra svarade Sandra och vi alla började gå upp.

-       Pax för detta rummet, ropade jag när jag såg att det var det största och hade en balkong.

Sandra och Sofia sa inget utan bara skrattade och gick vidare till sina rum. Eftersom tidsskillnaden var så pass stor mellan London och här jag är nu, dvs Los Angeles. Jag satte i mina hörlurar och började packa upp mina grejor när jag hörde att det knackade på dörren.

-       Kom in, ropade jag och dörren öppnades och in kom Sofia och Sandra

-       Hej hur är det? Frågar jag och lägger undan mina grejor och sätter mig ned på sängen.

-       Vi måste berätta en sak för dig Moa, säger Sofia och sätter sig ned jämte mig och Sandra på andra sidan.

-       Ni gör mig oroliga, vad är det? Svarar jag med en osäker röst.

-       Vi hörde Maria prata med Katia och hon och killarna ska bo här med oss för att det hade blivit något misstag när de bokade ett hus och de har ingenstans att bo.

Jag fick inte ut något ord, inga känslor ingenting. Jag bara satt där som en staty och visste inte om jag skulle skratta eller gråta.