Klockan tio över elva den kvällen hörde jag nycklarna i dörren. När jag kom ut i hallen var hon påväg att ta av sig regnrocken, den hon hade haft med sig till Frankrike den sommaren, och vattnet rann längs ärmarna och dropparna landade med ett lätt trummande på golvplankorna.
Våra blickar möttes.
Det där var ett stört mejl, sa hon. Men jag älskar dig med.
