Kan vi få det att kännas som det var första gången. Som att det var första kyssen, på första fyllan under tonåren. Minus svartsjukan, bråken, vi klarar oss utan. Låt oss bara tänka på nuet och inte på hur vi kan sluta
Denna tomhet, kan vi fylla den med liv?Kan vi skippa allt me o spela spel och spela som ett team?
Kan du sätta stopp för att känna saknad? Kan du visa mig vad ett hem kan vara? Tända ljus, röda viner, hemmalagat. Pillowtalka i timmar, om sånt vi inte visste. Om jag säger saker jag skäms för kan du älska mina brister? Kan vi hitta balans som Ying och Yang, som kvinna och man i en romans, harmoni, tolerans. Tålamod om vi e på distans. Hålla hand, va ihop, älska mycket och drömma stort. Läka såren och glömma fort, kan vi?
Kan vi försöka o inte göra samma misstag som våra föräldrar, låt deras va våran sista gång. Vill inte smutsa ner dig med alla problemen i mig, men om jag bär på nånting skulle du se det i mig?
Kan du älska mina 80, kanske acceptera resten?
Förstå mig och förlåta mig om jag råkar göra dig ledsen? Kan du gråta med mig och tramsa med mig?
Sova med mig och dansa med mig?
Även om vi inte vet vad framtiden håller vågar du chansa med mig?
Lovar att ge dig mitt bästa om du är med i mitt lägsta. Kom förbi min fasad, det är få som kan öppna mig. Se vilken tönt jag är, men jag är bara töntig med dig. Låt oss skapa nått vi aldrig haft och njuta av det tills jag fuck it up
