Kapitel 1: Darkenark 13

6 0 0
                                    

Året var 1965 och det var helt tyst. Ingenting hördes. Bara ljudet av några fulla personer som försökte stjäla någons cykel, träden från skogen som rasslade, regnet som föll och bildade stora pölar överallt, åskan som mullrade högre än festen som höll på några gator bort, blixten som small och skrämde bort hundar, och skrik från Darkenark 13.

Det var nästan aldrig några personer på den rysliga gatan eftersom ingen ville gå nära hus nummer 13. Alla på gatan var antingen fattiga eller psykopater. Men när folk var på gatan stannade de inte länge. De skyndade sig och sprang igenom gatan på grund av allt rysligt som hände där.

På gatan skulle man knappt kunna se någon som hade helt neon-gult på sig, för att det var så mörkt. Gatan var full av stora, djupa pölar som ingen kunde komma undan. Här och där fanns också små pölar av blod. Man kunde knappt gå på gatan för att den var helt trasig, och ingen kunde gå där utan att ramla åtminstone en gång. Den var så ryslig att folk gick en extra mil hem för att inte behöva gå igenom gatan. Inte behöva gå förbi Darkenark 13.

Bakom gatan fanns en liten gård, och sedan en skog, så mörk och stor att ingen har vågat gå in i det, och de få som faktiskt vågade, de kom inte ut igen. Alla barn som såg det började gråta, och de vuxna som såg den kunde inte prata på flera dagar på grund av den skrämmande skogen.

Hus nummer 13 på gatan Darkenark var den rysligaste av dem alla. Folk sade att det var det huset som gjorde hela gatan ryslig. Huset var så gammalt och slitet att det var nu vitt istället för grönt. Det byggdes år 1692 och mannen som först ägde huset blev mördad dagen den var färdig.

Det fanns två lokaler längst ned på byggnaden. Ena var en affär som sålde tobak, droger, alkohol och mer. Bakom fönstret var det alltid gardiner som täckte för det. Ägaren hette Kristian Lövlund och var en gång den rikaste personen i staden. Han var alltid full, till och med när han jobbade. Han var full när han skrev affärens skylt.

TobAk, drOger,

AlkOhoL, M.m.

SälGS HäR

Den andra lokalen hade troligtvist inte ägts på år. Fönstret hade plankor spikade på den. Det var en skylt med överstruken text som stod:

LOKAL

UTHYRES

I huset fanns fyra lägenheter. I den längst ned bodde en författare som hette Adolf Frankein. Han hade skrivit rysliga böcker i hela sitt liv och alla var lite... verkliga. Många som hade läst hans böcker upplevde efteråt hemska saker. Ingen vet vad, för alla dem personerna har dött.

I lägenheten ovanför till vänster bodde en magiker som hette Kjell Wicked. Alla sade att han var galen. Han satt i sitt rum hela dagarna och gjorde trolldrycker och stirrade in i en kristallkula. Den enda gången han lämnade sin lägenhet var när han skulle köpa nya ingredienser till trollformler.

I lägenheten till höger bodde en gammal utforskare som hette Adrian Tyskenborg. Folk har sagt att han såg någonting när han utforskade i Peru som hemsökte honom. Han var helt tyst och rörde sig aldrig. Han var en deprimerad man och han hade varit ännu mer deprimerad efter hans fru hade dött.

Mannen som bodde i lägenheten längst upp vet ingen någonting om. Han lämnade aldrig sitt rum. Han gick aldrig någonstans... vad folk vet. 

Hus Nummer 13 (Svenska)Where stories live. Discover now