Kapitel 2 Daniel

23 0 0
                                    

Jag vände mig hastigt om och såg att det var en rätt så lång kille, han var rätt så snygg så jag började skämmas jätte mycket. Vi stod och kollade på varandra rätt länge utan att säga nåt.
- ää du förresten Daniel heter jag.
Vi tog i hand och jag svarade vad jag hette.

Inget mer med det, jag gick hem som vanligt men det kändes verkligen som om han var en trevlig kille som jag lätt skulle kunna träffa igen.

När jag kom hem var klockan 19.56 och farfar låg och sov på soffan, jag väckte han och hjälpte han till sängs. Jag var också rätt trött så jag gick också och hoppade i sängs.

Aldrig igen.Donde viven las historias. Descúbrelo ahora