Riktig kärlek?

Prolog

Jag vaknade svettig och flämtade högt, medan jag såg mig omkring i rummet. Det var bara en dröm, intalade jag mig själv. I ungefär tre månader har jag drömt samma dröm, om och om igen. I drömmen så kramar jag en kille i min egen ålder, och gråter i hans famn. Men plötsligt börjar killen suddas ut i omgivningen, som om han plötsligt börjar bli osynlig. När jag är ensam kvar, gråter jag hysteriskt, slänger mig ner på marken och mörkret slukar mig. Sedan vaknar jag alltid svettig och en känsla av att någon som jag håller mycket kär, har dött eller lämnat mig. Jag försöker rensa tankarna och tänder taklampan, när jag sedan går och hämtar en handduk.Jag sätter upp mitt långa, lockiga, mörkbruna hår i en slarvig boll och går sedan in i badrummet och sätter på vattnet. Jag låter det kalla vattnet skölja min kropp. Och försöker istället tänka på att det skulle börja någon ny i min klass. Jag hoppas att hon inte är lika hjärntvättad som nästan alla andra tjejer i min skola. För dom flesta i min skola bryr sig bara om ytliga saker. Men jag har ju iallafall min bästis, Isabella. Isabella är långt ifrån ytlig. Hon har kort, blont hår. Lite fräknar på ansiktet. Och stora gråblå ögon som gnistrar livfullt hela tiden. Hon är konstig, men det gillar jag. Jag brukar också vara med Emilia, Lovisa och Tuva. Det låter väldigt hemskt, men egentligen gillar jag egentligen inte dom så värst mycket. Dom är snälla och så, men pratar alldeles för mycket om smink. Därför är jag och Isabella inte alltid med dom. Jag själv har väldigt ljusbruna ögon, olikfärgad hy, som nästan alltid är felfri, för jag får nästan aldrig finnar. Mitt hår är lockigt och går nästan till rumpan.
Jag bär även sjal.
Eftersom jag är muslim ska jag bära sjal, för att inte kunna attrahera andra män, förutom om man är gift.
Man bär också sjal för att andra ska bry sig om vad som finns i ditt huvud, och allt annat som finns inom dig. Istället för att andra alltid ska lägga märke på hur du ser ut.
Mina tankar avbröts av mamma.
"Vakna, Saida! Du måste gå snart!" Hördes min mammas röst från nedervåningen. "Jag är vaken, men jag duschar!" Ropade jag tillbaka till min mamma. Sedan stängde jag av kranen och virade in mig själv i den rena handduken. Jag gick ut ur badrummet och in i mitt rum.
Gaderoben öppnades och jag drog ut kläder. Jag tog på mig vita underkläder, boyfriend jeans och en blommig klänning som gick precis över mina knän. Sedan hittade jag min turkosa sjal och trädde den på huvudet. Jag såg på mig själv i spegeln. Bara för man har tyg runt huvudet, betyder det inte att man inte borde klä sig med stil. Jag sprang ner för trapporna, för att få i mig något att äta. Jag såg min mamma göra omelett, som hon gör nästan varje morgon. Medan andra barn oftast bara tar lite flingor. Min mamma var klädd i ett långt grönt nattlinne och bar en lika grön sjal- som hon använde för hon tycker det är mysigt. "Här." Sa min mamma och gav mig halva omeletten på en tallrik. "Tack." Sa jag och åt upp snabbt."Ha det så bra i skolan, habibi. " Sa min mamma och pussade mig på pannan (Habibi betyder älskling på arabiska). "Tack. Ha det bra. " Sedan tog jag min lila ryggsäck på ryggen och snörade på mina ljusblåa vans. Och sedan gick jag ut genom dörren och möttes av solsken. Jag såg bak på mitt hus, det var grått och gammalt, men eftersom det är vår så det hade det växt rosa blommor över hela byggnaden. Jag drog upp min mobil ur fickan och såg att jag började om tio minuter, och börja promenera lite snabbare.
I skolan möttes jag av Isabellas leende. "Hej!" Sa hon glatt mot mig.
"Hej." Sa jag tillbaka och log.
"Jag hörde att några säga att det var en kille som skulle börja i vår klass."
"En kille? Jag tänkte att det skulle vara en tjej." Svarade jag förvånat.
"Jag vet. Det gjorde jag också." Sedan såg jag och Isabella att våran lärare började ta in elever i klasrummet.

{Senare}
Mina händer skrev snabbt dom tråkiga mattetalen i min mattebok.
Just då, öppnades dörren till klassrummet. En kille sprang in.
Killens ögon var mörkblå, en ovädersfärg. Håret är vågigt och nougatfärgat och når till halva käkbenet. Han har en långärmad, blå skjorta och ett par välstrukna, mörka jeans. Mitt hjärta hoppade ett extra slag när jag såg honom, det kändes som jag hade sätt honom tidigare.
Han kändes lite som...Killen i min dröm. Killen jag har sätt i drömmen varje dag i tre månader. Jag har aldrig sätt killens ansikte riktigt ordentligt, men han kändes som om han såg ut såhär. "Förlåt att jag är sen. Jag fick vänta på bussen i tjugo minuter. " Hördes killens mörka röst.
"Åh, det gör inget. Kom hit istället, så du kan berätta om dig själv." Sa min lärare som inte var särskilt strikt när det gäller tider. Killen gjorde som han blev tillsagt.
"Mitt namn är Liam. Jag har precis fyllt sexton och flyttade hit för en vecka sedan", Killen avfyrade ett brett leende mot klassen. Och jag hörde nästan tjejer som svimmade.
"Det finns inte så mycket mer att säga." Avslutade han. "Bra. Du kan gå och sätta dig...", Min lärare Annika undersökte klassrummet.
"Bredvid Saida. Och då kan du väl visa Liam runt i skolan på rasten?"
Sa hon med blicken mot mig."Ehh, ja det kan jag väl." Svarade jag och försökte låta nonchalant. Varför skulle hon just välja mig?
Liam gick och satte sig på den tomma bänken bredvid mig. Han fick en hög med böcker av Annika och han lade dom i sin bänk. Liam vände sig och gav mig ett brett leende. "Ni kan gå ut på rast nu." Ropade Annika och elever sprang ut ur klassrummet. Jag gick långsamt ut och såg Liam väntade på mig utanför. Han gick bredvid och jag pekade på olika rum. "Där ligger NO salen", sa jag och pekade på en dörr."Och där ligger matsalen. Det var alla rum du ska vara i." Sa jag med ett leende."Tack så mycket. Ähum...Vi ses någon annan gång Saida." Han gav mig ett av sina stora leenden och gick sedan ifrån mig.