När vi var påväg ut från stallet hade jag inte tänkt på hästarnas ögonen för ett tag. Men när jag nu riktade min blick mot Unnas drog jag efter andan. Dom hade ändrat färg... Från ljust röda till vinröda. Jag bakade ett steg från henne men hon stod bara och såg på mig. Hon ruskade på huvudet och började klia sig mot sitt ben.
Jag skulle just vända mig mot Fryans håll när jag hörde en viskande röst i mitt huvud.
- Vi kommer hitta dig var så säker, du kan inte gömma dig någonstanns... Rösten tynade bort i mitt inre. Jag stod som i chock men började sen darra och föll ihop på marken. sen mins jag inget mer...
Jag vaknade upp av det mjuka gunget från Unnas rörelser under mig. Jag öppnade sakta ögonen och såg den mjukt gröna skogen omkring mig. Stora uråldriga granar växte strax intill den lilla stigen vi gick på. Min blick började flacka, var är Fryan? Hur kan jag sitta kvar på Unna utan att ramla av? Vad hände innan? Vad var det för röst jag hört?
Frågorna trängdes i huvudet på mig. Men när jag sen riktade min blick bakåt såg jag Fryan och Corr strax intill, Fryan såg på mig. Han såg riktigt allvarlig ut, allvarlig och orolig.
- Hur mår du?
- Bra tror jag. Vad hände?
- Du svimmade av, jag vet inte varför. Sen fick jag en av mina syner om att dom var oss på spåret. Därför var jag tvungen att få upp dig på Unna så vi kunde ta oss iväg.
Jag rodnade lite och tänkte på hur mesig han måste tycka att jag var. Bara svimma sådär.
-Fånga! Sa Fryan plötsligt men innan jag han reagera fick jag ett bröd i pannan. Han skrattade högt och hoppade ner från Corr för att hämta det där det fallit ner från marken. Jag själv la plötsligt märke till att det blivit väldigt mörkt.
- Hur länge har vi ridit?
- Hela dagen, vi kan nog pausa här för att äta och dricka. Han drog ner de två väskorna som hängt över Corrs manke. Jag hoppade snabbt av Unna och gjorde samma sak. Jag rotade runt i väskorna. Var kunde hästarnas mat vara? Jag vände mig om och skulle just fråga Frya om han hade den när jag såg platsen där Corr och Unna stått... Dom var borta...
- Fryan! Sa jag förrskräckt, hästarna-- dom är borta!!!
-Jag vet, sa han lugnt.
- Men vi måste hitta dom!!! Dom måste ha mat, tänk om dom springer bort!! Har du maten till dom förrästen?
- Dom kommer tillbaka och nej vi behöver inte ha mat till dom.
-Varför inte, dom måste ju äta!
- Det gör dom,nu.. Dom jagar...
-
