Anden och jag

Död!!

Jag vaknade av en dörr som smäller igen och hör en svag röst, jag är hemma. Jag blev piggare, jag mig upp men jag ramlade direkt ner i sängen efter jag hunnit sagt hej. Min kropp var så slut så jag somnade efter några sekunder liggande i sängen.

(Mamma öppnade hennes sovrumsdörr, bytte om och la sig i säng med en smäll.)

Jag vaknade till med en blixt i kroppen och hörde ett vrålande skrik från nedervåningen.

Jag klev snabbt upp ur sängen och började springa så snabbt ner från trappan, genom köket och for som en bomb genom mammas rum. Jag hörde skrik men såg ingen där.

Jag följde efter det hemska lätet och hittade mamma i garaget, fullt med blod över sig och handen avskuren, sprang fram till henne och tog tag i den andra armen och försökte leda henne till köket, men något fick tag i henne, såg ingen bakom oss men hon drogs mot sin vilja längre bort från mig.

Jag hamnade i chock och bara stod där, som det alltid händer för mig. Jag kunde inte röra mig jag såg bara luften röra vid min mammas hals och sedan var huvudet borta.

Hon var död!

Man såg den konstiga luften sväva iväg men jag fick en skymt av att det var en gammal gubbe. Hans ansikte var täckt av blod, tänderna stod ut och ögon dallrade ner från ansiktet som någon hade skurit ut dem.

Jag memorerade hur han såg ut för att kunna säga till polisen. Men när han hade sprungit längre bort från mig och garaget, så försvann han med en svag skugga.

Jag bestämde mig för att lämna mamma , så jag sprang snabbt in till köket för att kunna få tag på en telefon.

Jag tog tag på telefonen och tryckte 112 och jag fick skriva om siffrona några gånger eftersom hela jag och speciellt mina händerna darrade.

Det gick några ringsignaler innan en ung kvinna svarade i luren och frågade mig vad jag ville ha hjälp med, och jag svarade självklart att min mamma hade blivit dödad av någon eller något och sa med en darrig röst var jag bor på och när vi pratat klart så la hon på telefonen med ett duns efter hon har sagt att räddning kommer så snabbt som de bara kan.

När samtalet var avslutat så stoppade jag ner telefonen på bordet och så mitt i allt så blev hela vårat hus kolsvart. Hela min kropp blev iskall av rädsla och jag kände på mig att någon var runt omkring mig. Hårstråna lyftes upp från mina armar och andetag från min mun blev allt högre och snabbare

Men efter några sekunder några i det rysliga kolsvarta huset så blev hela rummet ljust igen, och jag kunde se.

När jag vände mig om för att springa ut till yttergården så hade någon skrivit med blod på väggen,

(Du hade tur att det inte var dig.)